Veckobrev

75 år av kärlek! (och ett hopp om framtiden…)

Den här gången måste jag att prata lite om Öster och framtiden. Det blir kanske lite som en smått allvarlig krönika så här i veckobrevet, men vad tusan, man kan ju inte riktigt låta bli.

Det pratas hit och dit om vilka förvärv Öster behöver göra till nästa säsong, och vad som över huvud taget måste till för att de ska klara sig kvar. Hur stort är intresset och behovet för ett växjölag i högsta serien igen? Svaren är såklart en del, en hel del, mycket stort och mycket stort.


Att Öster är hemma i allsvenskan igen betyder förstås väldigt mycket. Förutom de riktigt inbitna fansen (i Växjö med omnejd lite löst kallade för avarter och skämmen) samt de vanliga 2000 på Vallen tillkommer nu de som vanligtvis inte går på fotboll. Det är barnfamiljer som vill ta med sina barn på något roligt, det är motståndarsupportrar, det är folk som hänger med folk som ska på Öster, och så vidare och så vidare.
Men det som jag vill komma till är att det blir ett snack på stan, en hauss, en speciell stämning under matchdagen när man ligger i allsvenskan. Det känns och märks i Växjö att det ska bli fotboll på Vallen, och det är en underbar känsla.
Senaste två gångerna Öster legat i allsvenskan har det varit för att åka ur. 1998 kom vi sist efter att ha gjort en usel säsong. Jag minns dock inte själva säsongen särskilt väl. 2003 var också en kamp om överlevnad som vi förlorade. Spänningen i och runt vissa matcher på Vallen då var helt otrolig. Jag pratar såklart om den näst intill fullsatta premiären mot DIF en kylig aprilkväll, den oförglömliga holmgången mot Bajen den där härliga sommarkvällen i augusti, och 3-3-rysaren mot Helsingborg på höstkanten. För att bara nämna några.
Känslan av att gå på superettanfotboll är helt enkelt inte i närheten av känslan att gå på allsvensk fotboll. Hjärtat till Öster och viljan att de ska vinna är alltid lika stor, oavsett. Men i hjärtat smärtar det alltid lite extra för varje år som Öster tvingas spela i den näst högsta ligan. Trots att jag tillhör de senare generationerna Österfantaster känner jag liksom de som varit med längre att det liksom inte är någon riktig Allsvenska utan Östers IF ifrån Växjö.

Någon som förresten såg hur da Silva lekte med AIK-anfallarna på egen planhalva i lördags? Eller hur Borg krossade sig fram mot några stackars små AIK-backar? Just det.
Visst finns det potential i rödblått, och de två exemplen jag just nämnde är bara toppen på isberget…
För att inte tala om den mycket kompetente tränare vi kommer ha vid rodret hela nästa säsong.

Så låt oss tillsammans nu hylla Öster riktigt ordentligt i Trelleborg på lördag, och visa att de är vårt lag. Vi tar ju adjö av denna andradivision för gott nu, och detta på 75-årsjubileumet av klubben! 75 år av stolt tradition. ”De ä grannt de” som vi kronobääjare säger.

Denna gången ska vi stanna kvar, och Stig är med oss såklart. I hjärtat och i Östersjälen!

Med vänliga hälsningar, din Östervän på vischan.