Matchrapport: Bunkeflo – Öster 0-1

Och hur ska man inleda en matchrapport utan att dra till med åtminstone en klyscha? Omöjligt. Här kommer dagens: Tre poäng är alltid tre poäng. Resten kan vi antingen analysera sönder eller glömma. Jag tror jag väljer det senare, men några rader kan man väl alltid få fram.

Öster ställde upp med en startelva enligt:

Robin Malmqvist

Emin Nouri, Fredrik Bild, Marco Da Silva, Tyler Hughes
Helgi Daniélsson, Fredrik Gustafson, Paulo Figueiredo, Ryan Johnson
Teafore Bennett, Freddy Borg
Bänk: Veselovsky, Zavadil, Svensson, Vasilj, Tengroth

Inledningsvis böljade matchen lite fram och tillbaka i makligt tempo vilket Bunkeflo givetvis tackade och bugade för. De gula tycktes märkbart förvånade över att få stå och bygga upp sitt spel i lugn och ro utan någon som helst rödblå press att tala om. Dessutom såg vår tilltänkta spelmotor Figueiredo frustrerad ut och passningskvalitén var därefter. Kantspelet obefintligt. Borg och Bennett tama och/eller omständiga där framme. Enda glädjeämnena var båda våra ytterbackar (Nouri/Hughes) som i alla fall stundtals försökte sätta fart bakifrån när det inte hände något framför dem. Och – det ska inte glömmas – stabilt målvaktsspel av Malmqvist.

Man har ju märkt att tränare Stille inte gärna byter i onödan direkt, men alla kunde se att det behövdes en förändring inför andra halvlek. Ut med Figueiredo och Bennet, in med Zavadil och Svensson. Svensson tog plats till höger, Zavadil till vänster och Ryan Johnson flyttades fram som forward jämte Borg. Fidde/Helgi tog lite lugnare (lite för lugna om ni frågar mig) centrala roller.

Även om matchen nu inte blev någon klang-och-jubelföreställning så märktes en klar kvalitetsskillnad och att det faktiskt fanns en möjlighet att det 2006 skilde en hel Superetta mellan de här två lagen. Zavadil och Svensson rev och slet därframme, Johnson vann varenda (ja alltså varenda) nickduell han ställde upp i och Borg började så sakteliga visa kvalitéer – han också. Men även om vi pressade Bunkeflo rejält större delen av halvleken så lyste de där riktigt klara målchanserna med sin frånvaro, och anledningen till detta var skånelagets riktigt välstrukturerade och fina defensivarbete. Prickfritt, fram tills dess att deras ytterback missar ett underbart instick från Pavel Zavadil till Freddy Borg som den här gången inte:

– Försöker dribbla av alternativt tunnla målvakten.

– Skjuter bollen tre meter över ribban.

– Rullar den löst i stolpen.
– Försöker passa en medspelare 10 meter bort.

Nej, den här gången säger det bara pang med vänstern och en förvånad Bunkeflomålvakt hann nog knappt uppfatta målchansen.

“If you’re not sure what to do with the ball, just pop it in the net and we’ll discuss your options afterwards.” (Bill Shankly)

Efter ledningsmålet följde några minuter av rödblå hönsgård, så en kvittering satt inte alls långt borta. Men efter att även detta försök inte lyckades nå över utmärkte Robin Malmqvists mållinje så rasade Bunkeflo ihop lite och vi kunde spela ut matchen.

En stor eloge till alla Östersupportrar som tog sig till matchen. Det blev som jag hoppades – en hemmamatch borta. De små läktarna med tak fick Östersångerna att eka långväga ut i Malmökvällen från Östersupportrar med knutna nävar i fickan som på hemmaplan brukar beskyllas för att vara tyst men som på bortaplan gång efter gång är rent öronbedövande. Fråga: Säger det något om klacken eller något om Värendsvallens akustik?

Ska inte tjata mer om det, konstaterar bara att det funkade igår. Att se Zavadil glatt vinka åt ”VITAT DOMOV”-banderollen (välkommen hem på tjeckiska) och synbart tända till lite extra när det lika maniskt som magiskt taktfasta ZA-VA-DIL ekar ut över planen… Det är faktiskt ett Österminne jag kommer att ta med mig i många år framöver.

Matchen? Den har jag redan glömt.
 
Det kommer 28 till bara i år.

//Z