Det är i sanning lite tragiskt. Vårt älskade Österlag verkar ha fastnat i samma snöskottande och fågelinfluensafarhågande vinterdepression som vi övriga. 1-1 borta mot Trelleborg i Skåne är inte något resultat att yvas över med en dryg månad kvar till premiären. Vi får helt enkelt hoppas att de förmodat frusna benen och hjärnorna hos A-laget tinas upp under lägret i Italien framöver.
För det är väl så – om vi ska vara realistiska – att det är efter ovan nämnda Italienläger som vi ska vara på topp, och väl förberedda inför det stundande allvaret. För det börjar direkt med operationen Front mot Änglarna den 3:e april (Du har väl förresten inte missat att du nu kan förhandsboka resan till Göteborg? Gå till startsidan och klicka dig vidare därifrån isåfall). Till den 3:e april är det nu mindre än en månad, och den största oron som finns hos undertecknad är huruvida de spelare som idag ligger strax utanför startelvan utvecklas fram till premiären. Visst är det bra att våra nyförvärv lyckas; att de tar steget in i startelvan som var målet med att de värvades överhuvudtaget – men spelare som Borg, Pelu och Svensson får inte deppa ihop över det faktum att de får svårt att hamna i en allsvensk startelva utan bita ihop ordentligt och ge firma Jacobsson/Persson angenäma problem när det gäller laguttagningen. Helst redan den 3:e april.
Jag ser det nämligen som en av de mest välpassande nycklarna till framgång i allsvenskan 2006. Att vi ska kunna klara sviktande form och till viss del även skador och avstängingar på nyckelspelare under en del av matcherna, och att bristen på fotbollskunnande ska kompletteras med en sjujävla inställning hos samtliga spelare. Varenda poäng, varenda match är en kamp för överlevnad. Det är av yttersta, yttersta vikt att vi klarar att hänga kvar i Allsvenskan, för det blir i sanning inte lättare att gå upp framöver när lag som Norrköping och Örebro nu hårdsatsar rejält för att utmana underifrån. Vi måste behålla det försprång vi har fått på de här lagen genom vår fantastiska fjolårssäsong.
Italienlägret som jag pratar om ovan är mellan 11-18:e mars, och dessförinnan ska vi möta skånska Bunkeflo i Tipshallen nu på onsdag den 8:e mars. Trots den hårda uppbyggnadsträningen på sistone måste vi börja visa upp lite klasskillnad där, om känslan ”är-vi-nåt-bra-egentligen” inte ska sätta sig för djupt hos spelarna. Bunkeflo är inget direkt bonkargäng, man kvalade faktiskt mot Superettan förra året (mot Jönköping Södra för övrigt) – men nu får det inte längre handla om uppgivenhet under matchens slutminuter och rapporter om griniga B-lagsspelare. Det positiva måste fram. Vinnarskallarna ska vakna. Vi är Öster, vi vägrar förlora.
Att analysera träningsmatcher som dagens är det inte så stor mening i, utan än så länge är det bara att blicka framåt och jobba hårdare på de bitar som inte riktigt stämmer. Sen blir man ju inte riktigt klok på fotboll ibland. Tänk på Östers 3-1 förlust borta mot jumbon Frölunda förra året till exempel. Katastrof är ett milt ord. Omgången efter gör man sin kanske bästa match på hela säsongen och spelar 1-1 med mersmak mot ett starkt AIK på Råsunda. Det går helt enkelt i perioder. Det kommer att dyka upp matcher kommande säsong då vi tvivlar på lagets förmåga; spelare och tränare kommer att sågas jäms med fotknölarna på forumet ena veckan och hyllas nästa. Men svackorna får inte bli för långvariga. Vi ska vara kvar. Kvar utan att behöva våndas.
Därför ska vi köra över Bunkeflo på onsdag, för att få med oss det positiva till Italien. Inte några funderingar på om vi verkligen har ett så pass starkt lag som vår ledning med sportchef Widén i spetsen basunerar ut i media.
Later on
we will conspire
as we dream by the fire
To face unafraid
the plans that we have made
walking in a winter wonderland
Sa jag förresten att du skulle anmäla dig NU till Östers premiärmatch i Allsvenskan 2006?
