Undertecknad har författat ett inlägg i den debatt gällande Östers styrelsemedlemmar och ÖSAB som funnits på insändarsidan i Smålandsposten i några veckor. Idag (tisdagen 9:e augusti) blev den publicerad i papperstidningen, men då den inte kan läsas på nätet så publiceras den här på eastfront.net.
Kort bakgrund: Bakgrunden till debatten är ett inlägg av en Per-Inge Olsson som förutom att sprida en del sarkasmer om Östers ekonomi och ledande personer bl a menar att det är opassande att en styrelsemedlem i Öster (bl a Curt Persson) har stora intressen i ÖSAB. Sture Andersson från Östers styrelse svarade sedan Per-Inge i lugna och bra ordalag, varpå ytterligare ett inlägg från Per-Inge nådde Smålandsposten någon dag senare – ett inlägg i mitt tycke mest menat för att vara sarkastisk och plocka billiga poäng… Nedan följer mitt svar i sin helhet.
Jag – en av Östers ömma tår?
Jag och säkert flera av mina medsupportrar till Öster har följt diskussionen här i SMP angående Östers ”privata kapitalsatsningar” med stort intresse. Frågan som Per-Inge Olsson inledningsvis ställde – huruvida privata kapitalistiska intressen kan jämlikas med sportsliga intressen – kan till viss del kan vara värd att ställas, medan jag däremot kan tycka att de dolda sarkasmerna gällande förtroenden i Per-Inges svar den 5:e augusti är onödiga med tanke på det fullödiga svar han fick av Sture Andersson den 1:a augusti. Och då jag inte är engagerad i Östers styrelse eller har ekonomiska intressen i föreningen utan bara en ”vanlig” supporter så vill jag gärna svara Per-Inge ytterligare.
Personligen så har jag följt Öster sedan barnsben, men blev ideellt engagerad i supporterföreningen East Front först under Östers kanske allra mörkaste år 1999. Det känns inte som så värst länge sedan, även om det nu gått sex år sedan dess. Då handlade allt om ekonomisk överlevnad från den ena dagen till nästa, och en av anledningarna till att jag engagerade mig från början var dåtidens debatt huruvida Öster skulle få låna pengar av kommunen för att klara sig undan konkurs. Efter omröstningar i kommunfullmäktige med bara någon rösts övervikt så räddades till sist Växjös mest framgångsrika idrottsförening genom tiderna tillika en av de största annonspelarna för staden, men många ansåg – inklusive mig själv – att det var allra bäst om Östers IF själva hanterade sin ekonomi i fortsättningen.
Efter några år i mörker så såg vi sportsligt sett den första ljusningen hösten 2002 då Öster genom mer hjärta än kapital lyckades ta sig tillbaka till allsvenskan för en ettårig sejour. Väl tillbaka i allsvenskan blev såväl föreningen som dess supportrar upplysta om att spelreglerna för den yttersta elitidrotten i Sverige ändras hela tiden. Det räcker i dagsläget inte att bara ha en idrottsförening som bitvis presterar bra, utan för att det ska hålla på sikt så måste det finnas kapital – och därmed ”kapitalister” – bakom. Det är en verklighet som inte alltid känns helt bra då idrott ju inte enbart bör handla om pengar, men för alla oss som vill se Östers rödblåa färger spela mot Sveriges bästa lag och gärna även ute i Europa igen så finns inget bättre alternativ.
Från början var jag ändå lite tveksam mot bildandet av ett riskkapitalbolag knutet till föreningen, men min tveksamhet då gällde huruvida de personer som satsade pengar i företaget verkligen ville Östers IF:s bästa eller om de bara var ute efter att håva in avkastning vid någon vidareförsäljning eller ha pengarna där för skojs skull tills det inte var roligt längre. Efter att fått reda på vilka som satsat den största andelen av kapitalet i bolaget är jag inte orolig längre då det uteslutande handlar om gedigna personer med ett stort hjärta för föreningen. Min önskan är egentligen att Per-Inge Olsson och andra misstänksamma fick träffa de här personerna; samtala med dem och sedan inse att det inte handlar om ett mörkt moln av kapitalism utan ett stort intresse av att Öster ska återfå den status och heder som föreningen en gång hade – och förtjänar.
Min slutsats av det hela är att jag som vanlig supporter därmed inte är ett dugg orolig för att Öster Support AB:s aktieägare eventuellt skulle kunna sitta på så kallade ”dubbla stolar” och tjäna pengar på någon eventuell övergång i framtiden. Då är jag betydligt mer orolig för saker som rör det sportsliga. Kommer skadesituationen att förbättras i höst? Kommer Pär Cederqvist att fortsätta i den fina form han visat nu på slutet i serien? Kommer Växjöfostrade backen Markus Jonsson att förlänga sitt kontrakt? Kommer vi att nå allsvenskan redan i år?
Det är nog sådana saker oroar oss Östersupportrar allra mest numer. Och tack och lov för det förresten, ekonomi är trots allt mycket tråkigare än fotboll…
