Veckobrev

Kåseri – kåsera, ÖIF är bra – tralala

När man flyger får man inte ta med sig nagelfil. Däremot är det helt okey att ta med sig spritflaskor, som man kan slå i huvudet på folk. Dom serverar också läskedrycker på planen. Läskedrycker som inte säljs på våra fotbollsarenor för dom anses farliga. På arenorna får man dock ta med sig nagelfil, men absolut inte tunna flaggpinnar av trä. Det är dock helt okey att ta med sig paraply och kryckor. Paraply var dock förbjudet på sommarens Gyllene Tider konsert, vilket hade föga betydelse eftersom det inte regnade. Huruvida man fick ta med sig träpinnar till sina Per Gessle-flaggor vet jag inte.


Att engagera sig ideellt för en förening är roligt och drar dessutom in kosing. I helgen stod jag i 15 minusgrader i tre timmar både på fredag och lördagkvällen och sålde korv utanför melodifestivalen för Östers IF. Grillarna värmde dock rätt bra, förutom mina tår. Mina tankar for då genast till Peter Wibrån som lirade i kortbyxor i fem minusgrader. Huruvida det vara smart eller dumt gjort vill jag inte gå in på, men hans hjältestatus höjdes nog lite. Under fredagkvällen såg jag också Tommy Berggren göra en rush för första gången i mitt liv. För undrande läsare kan jag säga att jag minsann sett Tommy spela flera gånger. Rushen kom i samband med att han skulle bära en alldeles för varm plåt utan vantar. Hade han sprungit så snabbt i matchen mot Blåvitt för dryga femton år sedan hade inte Torbjörn Nilsson förnedrat honom och Öster till den milda grad som då skedde. Härligt att det är bra fart på våra marknadschefer idag!!!

Vi får åter möta gnällhökarna från tråkstaden Ööööreeebrooo. Vi behöver dock inte vara rädda för dom. Dom klarar nog inte elitlicensen i år heller. Dom lär ju inte dra in mer kosing i superettan än vad dom gjorde i allsvenskan. Frågan är bara vad som händer med surbukarna? Degraderas dom till division två? Åker dom tillbaks till superettan om dom vinner serien? Att arbeta ideellt vet nog närkingarna inte vad det är. Krävs dock att dom säljer mycket korv för att komma på fötter igen.

Man skulle vara senil. Rent spontant kanske det inte låter så roligt, men låt mig förklara. Många senildementa har taskigt närminne men grymt minne från förr. Tänk er att radera Stenungsund, Kimmo Silvasti och Ljungby från sin hårddisk och bara minnas SM-gulden kring –80 talets början, Mats Nordgren och matcher mot andra Europeiska fotbollsstorheter. Härlig tanke, va? Det finns dock en hake. Det är att man går miste om kommande stordåd och spännande händelse såsom Allsvensk avancemang och kommande SM-guld, rödblåa landslagsspelare samt nya arenan. Som sagt, hoppet är det sista som överger oss.

Framtiden är så ljus att man måste bära solglasögon. Hem och sy flaggor, skriv ramsor, träna upp falsettstämman så syns vi snart på Norra Stå.

Ta hem full rätts
Stefan Lindstig