Veckobrev

Figo, Sol Campbell och Danne P

Danne, pengar gör ingen lycklig. Det kan heller inte vara roligt att spela i ett lag som har nio man i backlinjen. Jag antar att brassarna turas om att spela anfallare och vara avstängda. Tänk att ha fyra psykopater i samma lag. Vi i East Front har i alla fall galningarna i klacken och inte i laget. Fast än så länge är bråkstakarna hemma i Brasilien, troligtvis på karnevalen. Jag tror att Copacabana och lättklädda flickor lockar mer än kalmar och fisklukt.


Även den här säsongen är Öster dåliga på att berätta när dom spelar i tipshallen. Precis som om det vore hemligt. Matchen mot Värnamo var det inte många som visste om. Dessutom är det en förståndshandikappad människa som skriver matchprogrammet, i år också. Namnet på laget vi älskar är Östers IF eller Öster. Absolut inte Öster IF. Jag trodde Hasse Görloff hade slutat på kansliet.

Fotboll engagerar. Inom fotbollen hittar man sina bästa vänner och sina värsta ovänner. Gränsen mellan kärlek och hat är hårfin. Stefan Landberg suddade ut denna gräns och blev en av Växjös mest hatade män alla kategorier. Inte nog med att han lämnade Öster för IFK Göteborg, han pratade dessutom illa om Öster i tidningarna. Vi älskar att hata, denna gången är det Danne P som får utstå både spott och spe.

DP sprang på kanten framför East Front. Pungen med 30 silverpenningar skramlade så det hördes långt upp på läktaren. Trots sin nyrikedom hade han inte haft råd att klippa sig. Han såg minst sagt bedrövlig ut. Vi hånade honom så gott vi kunde på vårt bondska vis. Han och grabbarna i kalmar svarade tillbaka genom att vinna turneringen. Tro mig, det är det enda dom vinner i år. Förra året var första gången på evigheter som avarterna inte trillade ur allsvenskan direkt. Nu får dom uppleva det svåra andra året. Det kan bara sluta med total katastrof för kalmar. Övriga Sverige gläds, då vi slipper se kalmars tråkfotboll i högsta serien.

Bäbissupportrarna från kalmar visade sig sin vana trogen från sin sämsta sida. Med hink och spade uppsökte de oss och ville ha några lekkamrater att mucka med. P.g.a. att Kurtz och Limma mest druckit cola under kvällen hittade de inga att umgås med. Vårdarna i Kånkelberrys tog hand om sina patienter och drog. Troligtvis inte ut på stan eftersom klockan var mer än 22,00 utan snarare till hemmet och la sig. Vi möts i hissen, sedan ses vi aldrig mer.

På fredagskvällen gick många East Frontare ut. Jag träffade en någorlunda trevlig kalmarit på Sports. Det visade sig att han bott tretton år i Växjö och egentligen inte alls var särskilt intresserad av fotboll. Jag uttryckte min avsky mot lagets brassar varpå han sa; ”min fru är från Brasilien”. Jag skämdes i en halv sekund och replikerade; ”vilken tur du har. Hon kunde ju vara född i kalmar”

Trots bristen på sportsliga framgångar var helgen lyckad. Efter tre månaders avsaknad fick man återigen träffa Nolo, Bengan Boss, Mattan och co. Allt var som vanligt, vilket är ganska skönt. Det dröjde 30 sekunder sedan började Svarta Hatten att prata om huruvida Kuba är en demokrati eller ej. Tysken var en aning svårflörtad, men stämde sedan glatt upp i ”ge mig ett Ö”. Svahn kom civilklädd i finskjorta. Söder tyckte domaren blåste fel hela tiden. Askan var inte där. Öster hade gjort för lite baguetter och sålde slut på dessa under första timmen. Livebandet var urkassa, hoppas vi inte betalade mycket för dom gubbarna.

* * * * * * * *

Nanne tackade för tre fina år i Öster genom att försöka sno vår kanadick. Maken till fräckhet har jag aldrig varit med om. Den mannen och hans gelikar har minsann ingen skam i kroppen.

Karl-Erik tycker fortfarande att det var bättre förr, fast nu pratar han om Johan Svensson och Daniel Peterssons tid. Om ett par år kommer han att sitta på läktaren och skrocka hur bra Macke Jonsson och Freddy Söderberg var.

Danskarna pratade sämre än Björn Haraldsson. Definitivt lättare att prata med en man från andra sidan jordklotet än med danskar. Grötmänniskorna envisas ju hela tiden att prata sitt språk istället för engelska.

Grisen kommer från Värnamo. Det bevisas nu i jultider, vid dansen kring granen. Grodorna hade som bekant varken öron eller svansar. Det hade däremot grisarna. ”Å nöff, nöff, nöff, å nöff, nöff nöff” fortsätter visan. Den sjungs som man är täppt i näsan på värsta Värnamodialekten. Henrik Söder i all ära, nu är det PC som är kungen från Apladalen. Med eller utan äpple i munnen.

Ta hem full rätts

Stefan Lindstig