En spelartrupp i fotboll kan jämföras med djur; de är i flock på grönbete och stannar upp och stirrar nyfiket på allt de finner intressant. Ibland ska de tränas för att slåss om en vinst, även då i flock. De ska matas och ha vatten för att orka och försvinner de från flocken blir det ett jädra liv, då ska det efterlysas och infångas som aldrig förr.
Det händer att det säljs och köps in nya djur till flocken, s.k. ungdjur, för att hålla den så ung som möjligt, något som leder till jubel eller protester från flockåskådarna.
Dessa nya ungdjur granskas sedan noga av ledning och supportrar – ingenting får eller bör missas, allt ska dokumenteras och diskuteras om hur de olika färskingarna är bättre respektive sämre i förhållande till varandra och övriga lagkamrater.
Det förekommer också att hemmadjuren jämförs med andra djur från en annan flock, så kallade bortadjur, motdjur med ett annat ord. Detta kan vid negativa tillfällen leda till frustration och prestationsångest hos det utsatta djuret, som då får en känsla av att flockledaren inte är nöjd med det som har presterats av djuret. Vid positiva tillfällen kan djuret börja med divafasoner, han blir ett s.k. divadjur. Det är då extra viktigt för flockledaren att plocka ner det utsatta djuret på jorden igen.
Divadjuren är de som är mest utsatta när bortadjuren är på besök och det ska tävlas om tre poäng, divadjuren blir mer aggressiva än de andra djuren vid förlust, och de är de som hårdbevakas extra mkt av sina motdjur, just för sin divastatus. Divadjuren utmärker sig genom att, vid nederlag, släppa allt och överlåta matchen till sina flockdjur, som då kan visa tänderna och börja slåss för att visa sin besvikelse.
Inget, jag byter den mot din nya sparkling Yes med blomdoft
