Veckobrev

Allsvenskan eller döden?

Allsvenskan eller inte? Det är frågan. Svaret är väl kanske inte särskilt långsökt eller kontroversiellt vid det här laget. Det gör ont en stund på natten, men inget på da´n, typ. Allt annat är en bonus, som de flesta svenska fotbollsledare skulle sagt. Men vad handlar frågan om?


Vad döljer sig bakom rubrikerna ”Allsvenskan” och ”Inte”? Helt klart är att det rör sig om två rätt skilda supporterliv. Och lika klart är att villkoren skiljer sig markant åt beroende på ifall man – som de flesta – är Växjöboende Vallenstammis, eller – som jag – Utvandrare.

(Nu är det inte så att jag hade tänkt tjata om det här med att vara i exil vareviga gång jag slår mig ned framför datorn. Ämnena på den fronten är alldeles för begränsade. Efter några månader skulle rubrikerna vara av typen ”ordvitsandet på topp i Linköping efter Cloetta Centers invigning” eller ”Sveriges femte största stad – klarar man ett div.II – lag?” Nej, det blir nog reguljära Österämnen i texterna framöver.)

För Växjöboende kanske det handlar om vilka motståndarna är, hur man blir bemött i resten av landet, hur man mår, vart resorna går eller hur hög säsongens generella underhållningsfaktor är. Naturligtvis icke att förakta, ty om man inte brydde sig om klubbens sportsliga framgångar vore man sinnesrubbad. Men det dagliga Östervärvet förblir ungefär detsamma oberoende av division. Samma läktare, samma rutiner, samma lunk med matcher i ungefär samma tempo. Samma öl innan med ungefär samma sällskap. Samma Peter Kennfors.

Men det är också just ”hands-on”-faktorn (lustigt ord i fotboll, för övrigt) som gör att den allsvenska tillhörigheten är så avgörande för mig. För det är just ett dagligt värv jag saknar. Och i avsaknaden av ett dagligt värv, blir kontakten med andra människor avgörande. När Öster inte ligger i Allsvenskan, finns man inte. Då får man förklara gång på gång att man skiter i ifall HBK eller MFF vinner guld, att man kan somna framför en match på Canal+ men hoppa runt som en av Attilas hunner framför något så banalt som text-TV.

Det är mindre viktigt vilken plats i serien Öster slutar på – bara jag får ha mitt lag, min status och min värdighet som fotbollssupporter. Oavsett hur kaxigt ens rödblå hjärta bultar så blir den upplevelsen något helt annat i en lägre division. Helt enkelt för att alla andra dömer på det viset. Allsvenskan eller inte, förefaller ibland vara alldeles för svagt uttryckt. Allsvenskan eller döden, låter ibland rimligare.

Veckans tips: Malta-Öster 2-5