Ikväll när man lämnade Värendsvallen var den grå betongen färgglad, alla flickor vackra och skymningen som föll över vårt Växjö magnifik. Anledningen? Första segern på hemmaplan i år. 3-0! 3-0! 3-0!!!!!!
En sån här match ska man inte analysera sönder. man ska inte skriva att såväl EF som laget gjorde en rätt usel första halvlek. Man ska inte heller beskriva det låga bolltempo som fanns i första halvlek fram tills MÅLET och att speciellt Österspelarna såg ut att vara ute på en halvhjärtad joggingtur ute på planen.
Det enda fantastiska med första halvlek är att vi får ett riktigt, äkta, fantastiskt, magiskt, oerhört, roande, glädjande TURMÅL. Hamzo gled undan frågan i Fotbollskväll angående om inlägget verkligen var tänkt som mål, men visst var det ett turmål. Och efter det målet gjorde Hamzo en av de bättre insatserna i Östertröjan på senare tid, så viktigt var det.
Andra halvlek, och kanske hade man väntat sig ett aggressivare BoIS och ett försiktigt Öster. Det blev precis tvärtom. De svartvita såg bara ut att bli tröttare och tröttare och Matsson och Wibbe tilläts husera fritt i det centrala mittfältet. Våra rödblå hjältar som i första halvlek undvikit närkamper och sett allmänt lama ut, gick plötsligt in och ville vinna ALLA närkamper, ville ha boll, ville fortsätta föra matchen.
Hamzo löper på bra i djupled, och får ett fint läge men BoIS målvakt räddar men lämnar retur som Hamzo sedermera placerar i stolpen. Då dyker Peter Wibrån upp. Ingen annan smög upp bakom Hamzo och tänkte att ”aha här kan det nog bli en retur”. Ingen – utom Peter Wibrån som bara har att toffla in bollen bakom en förtvivlad svartvit målvakt.
Efter 2-0 så dominerar Öster fullständigt och spelar precis så bra som vi visste att laget kan när det finns lite råg och självförtroende i ryggen. Landskrona ser ut att redan planera för hemresan när Atiba hittar Otto helt ren mitt i Landskronas straffområde… Öster skapar chanser precis hela tiden, och bäst minns man kanske ”Fiskarns” rökare klockrent i ribban som förtjänade ett bättre öde.
Det var kontrasternas match. Landskrona inledde positivt med fint spel, men föll igenom brutalt i andra. Vi vet hur det känns. Öster inledde i det närmaste bedrövligt, men reste sig allt eftersom självförtroendet steg. Wibråns andra halvlek är 100%-ig, och äntligen fick han visa vad han verkligen kan. Andra toppar i Öster var Atiba, Stringheim och Hamzo, men en sådan här dag ska man inte prata om individuella prestationer.
En sån här dag ska man skriva en insändare riktad till SMP:s Johan Persson, köpa blommor åt sin älskade eller sjunga ”Jag blir så GLAAAAD när jag ser dom…” högt i duschen.
TACK FÖR GODIS
