Krönika: Hopp, förtvivlan och okontrollerad glädje

Gott Nytt År alla Östervänner! Den här nyårskrönikan skulle egentligen publiceras i sin helhet på osterfotboll.com, men då den sidan just nu har tekniska problem så ser vi givetvis också till att den publiceras här också.

Krönika: Hopp, förtvivlan och okontrollerad glädje

2010 blev ännu ett år där Östers A-lag liksom gjorde det
igen. Vägen mot ett nytt kontrakt i Superettan var inte den autostrada som vi
trodde innan säsongen, den visade sig innehålla en hel del gropar och var
riktigt farligt nära att leda oss rakt tillbaka ut i ödemarken igen. Och även
om ödemarken – eller Division 1 om ni så vill – kan vara bedårande vacker i all
sin naturliga naturlighet så är det i eliten vi hör hemma. Och det är nu det
viktiga andra året börjar.

Man kan känna att det gick fort att glömma de två åren i
Division 1 Södra, men ändå inte. När man spelat i en serie så lär man sig lagen
i den; man kanske som jag dessutom åker på en del bortamatcher och får då liksom
en relation med lagen där. När det kändes som allra mörkast i höstas och
chansen till nytt kontrakt minskade för varje förlust så brukade jag ibland
kolla tabellen för vår gamla Söderetta; Huskvarna och charmiga lilla
Vapenvallen, Kristianstad och Kristianstad IP med sitt elljus på träningsplanen
(men inte på A-planen)… m.m. Det finns en stor charm med att se fotboll där
också, och när jag tänker efter så blev jag precis lika glad för bortasegern
över Kristianstad FF 2009 som bortasegern över något mer meriterade Hammarby IF
2010. Just då och där betyder inte serietillhörighet eller meriter någonting
överhuvudtaget. Det var liksom tre poäng till di röe djävlarna båda gångerna.
Vad mer kan man begära?

Men charmen och romantiken med fotboll handlar också om att
hela tiden sträva efter att bli så bra som det bara går. Vi inser allihop att det
förnyade elitkontraktet lite avgjorde vår närmaste framtid. Jag vill lova att
det annars hade blivit svårt – för att inte säga nästintill omöjligt – att påbörja
det arenaprojekt som nu ligger i startgroparna och vi hade säkerligen fått
börja om ännu en gång med att bygga en hållbar spelartrupp. Nu har vi istället kunnat
stärka upp laget med en ny sportslig organisation bakom och dessutom får vi chansen
att se vad en spelare – och inte minst personlighet –  som Denis Velic kan tillföra oss. Jag vill lite
jämföra det med värvningen av Fredrik Gustafsson inför 2005. Denis är i mitt
tycke minst lika klockren som el capitano, en kapten som tar ansvar på planen
och som aldrig slutar driva på. Inte minst har han bevisat detta under åren i
Syrianska.

Men nu vill jag också – som en nyårskrönika egentligen ska
göra – lista några av mina personliga ”Årets…”:

…mål: Freddy Borgs underbara otagbara vänsterskruvade
skott i första kvalmatchen mot Qviding . Ett sånt där mål där man liksom ser
att det är mål millisekunden efter att bollen lämnat foten, och i en sådan
viktig match dessutom. Helt oslagbart.

…målgest: Hammarby borta. Nej, Niklas Mobergs hyssjande
mot Hammarbyfansen var inte politiskt korrekt, men skriven poesi är inte alltid
politiskt korrekt heller. Ett mål, en målgest och en vinst som värmde hjärtat
när det var som bistrast.

…räddning: Rasmus Rydéns fingertippning i sista
kvalmatchen mot Qviding. Helt osannolikt bra, och precis lika osannolikt viktigt.

…bittraste:  Förlusten mot Brage hemma. 0-1 i 82:a minuten i en match som vi förde
och faktiskt borde vunnit. Det kändes också som att den matchen lite punkterade
laget, eftersom vi förlorade tre raka matcher därefter (Örgryte, Hammarby och
Falkenberg) och halkade rejält neråt i serien.

…avslutning: Hans Gren fick en bra start som ny tränare
för laget och Östers IF tog sju poäng på de efterföljande matcherna. Detta följdes
dock upp med en brakförlust borta mot eviga boogeylaget GIF Sundsvall (0-5).
Men när de mest pessimistiska supportarna trodde att Gren bara inneburit en
kort uppåtkurva visade laget otroligt hjärta i de två avslutande omgångarna och
spelade 1-1 mot Degerfors hemma och vann med 2-1 borta mot Trollhättan.

…supporterramsor: Supporterinramningen i Östers första
kvalmatch mot Qviding på Valhalla IP i Göteborg var fantastiskt bra och främst tre
ramsor gladde de rödblåa supportrarna. Först familjen Addams-tolkningen ”Hasse
Batong”
(syftandes på Hans Grens bakgrund som polis), sedan ”Så bra som
damlaget kan ni aldrig bli”
(efter att speakern annonserat att Qvidings damlag
vunnit DM) och slutligen ”Nu så blir det åka av” (efter att samma speaker påannonserat
ett byte och lagt till den hurtiga meningen som avslutning). En match som ingen
med rödblått hjärta glömmer i första taget.

…äntligen: Freddy Borg. Efter fem år i Östers IF med skadebekymmer,
formsvackor och mängder med toppar och dalar så lossnade det äntligen rejält för
vår Borg. Överlägsen segrare i EF Trophy och fantastiskt rolig att se på sin
vänsterkant. Vi hoppas få se honom på exakt samma vänsterkant även 2011…

…tack för lång och trogen tjänst: Fredrik Bild som för
andra gången lämnade föreningen i sitt hjärta. Tack för allt, en gång till.

…sorg: Sören Ohlssons bortgång. Öster och East Front blev
en stor profil, en god vän och trogen supporter fattigare…

…utspelning: Utöver redan nämnda Sundsvall borta så var
det definitivt Örgryte hemma (1-3). Göteborgs rödblå var just där och jut då i
en klass för sig, och frågan är varför de var tvungna att spela sin bästa match
för säsongen mot just oss. Också ironiskt att vi faktiskt bara blev rejält
utspelade i just de här två matcherna 2010 och ändå bara fick kvala…

…frispark: Daniel Petersson slog sin kanske sämsta
frispark för året i sista kvalmatchen mot Qviding, men den studsade helt rätt;  1-1 och en enorm avlastning för ett stressat
Öster.

…upphämtning: Låt oss vara ärliga och säga att vårt kanske
mest haussade nyförvärv Olivier Karekezi hade en bedrövlig vår. På hösten var
det en annan Olivier. Ansvarstagande, hårt jobbande och har otroligt stor del i
att vi klarade kontraktet.

…tråkiga avsked: Det är alltid tråkigt när spelare får lämna klubben men extra tråkigt är det att förlora Enes Smajlovic och Danny Tadaris. Älskade av många supportrar inklusive mig för deras hårda arbete på planen samt deras inställning till sporten och klubben. Jag önskar de stort lycka till vart de än hamnar. 

…batong: Hasse. Hans Gren. Vi gamlingar som minns
Axbergeffekten från 90-talet kan nu också lägga till Greneffekten i samlingen.

..kyla: Östers IF i den sista serieomgången mot Trollhättan
när kampen om sista kvalplatsen skulle avgöras. We have a plan and we are sticking to it. Hans
Gren var iväg på semester men spelarna jobbade desto mer; spelade enkelt och resurssnålt
och bärgade hem segern med 2-1 när man faktiskt hade kunnat förlora med 0-3. Bländande
bra.

 Som vanligt har jag glömt en massa saker och passar på att redan nu be om ursäkt för detta. Det är inte alltid så lätt att minnas när en säsong bestått av hoppförtvivlan och okontrollerad glädje.

Som så ofta förr med Östers IF.

//Z

Publicerad i Krönikor
Arkiv
%d bloggare gillar detta: