Krönikor

Nyårskrönika: Tjugohundranio – ett ödesår

Efter en tids tystnad lyfter nu undertecknad bladet från munnen för att leverera en nyårskrönika här på eastfront.net. Det har varit en lång och skön jul i år – man måste ju bara älska när helgdagarna landar så fint mitt i veckorna – och strax innan det nya året behagar knacka på dörren så landar man i en vinterkräksjuka. Det måste man inte älska lika mycket.


Men men, det värsta är över vad gäller det och det är hög tid att begrunda det gamla och spekulera i det nya. 2009 är inte så lite av ett ödesår för Östers IF, ett år som i värsta fall kan betyda ett långt mörker men som i bästa fall kan innebära en enormt positiv nystart för föreningen.

Vi börjar med det viktigaste först. Många av er har säkert inte missat att Steen & Ströms och Växjö Kommuns Arenastadsprojekt kraschlandat lika hårt i dyn som Östers IF gjorde i Division 1 Södra 2008. En nystart för projektet har annonserats, och det är nu mina vänner som vi verkligen måste göra våra röster hörda om vi vill att en ny fotbollsarena skall uppföras på Värendsvallsområdet. Det är nu – inte imorgon eller övermorgon – som vi alla måste agera; det gäller att övertyga kommunpolitiker, svärmor, kompisarna, arbetskamraterna – ja alla tänkbara att vi accepterar byggandet av en Arenastad endast om en ny fotbollsarena är en del av projektet från ruta ett.

För en vecka sedan blev min debattartikel Bygg arenor för både ishockeyn och fotbollen publicerad i SMP. Artikeln – som fokuserar på fördelarna med att bygga en ny fotbollsarena tillsammans med en hockeyarena – fick ett härligt gensvar direkt, rent överväldigande – men vi måste ändå fortsätta kampen. Idag publicerades till exempel ännu en debattartikel i ämnet av Göran Gebenius med namnet Glas, trä, grönt och idrott i samma tidning. Den fokuserar mer på fotbollsarenan än min artikel gör och är fantastiskt bra skriven. Gå gärna in och kommentera den på SMP och/eller här i forumet.

Med detta sagt vill jag så gärna prata fotboll. 2008 blir ju inte ett år som vi kommer att minnas med glädje direkt, våra planer på att fira uppflyttning till Superettan dränktes i regnet; först en häftig skur borta i Motala, sen bara en kort solglimt hemma mot Norrby innan ösregnet tog rejäl fart borta mot MABI, hemma mot Torslanda och borta mot Lindome. Att vi kunde avsluta så ofattbart bedrövligt (3 poäng av 15 de fem sista) och ändå hamna på kvalplats var en bragd i sig, men egentligen har man glömt hela den nesan på grund av något mycket värre – kvalet mot Jönköping Södra.

Mot alla odds – egentligen – så inledde Öster kvalet på bästa sätt. 2-1 hemma och ett spel som var vida överlägset de grönvita från södra Jönköping. Deras 1-1 kvittering får vi tillskriva en dundertavla av Robin Malmqvist, i övrigt hade Jönköping ingenting. Ingenting.

Nu var vi med i matchen på allvar, men returen i Jönköping som bevittnades av en full kortsida Östersupportrar och flera rödblå halsdukar på långsidorna blev ändå en mardröm. De rödblå inledde piggast och gjorde mål via Olausson redan efter nio minuter – men det blev felaktigt bortdömt för offside. Sen sjönk spelkvalitén på den bedrövliga planen, och Östers moral sjönk allt eftersom motståndarmålen studsade in retfullt enkelt bakom Robin Malmqvist i Östermålet. 3-0 till Södra och totalmörk ridå för våra rödblåa.

När de bedrövade Österspelarna vandrade av planen och bakfyllan så sakteliga slog rot i mitt supporterhuvud minns jag att jag tänkte "Ingen panik nu Öster… Sparka inte tränaren, satsa på spelarna vi har och spetsa bara till det hela lite. Ingen panik".

Det blev inte riktigt som jag hade hoppats på då.

Några veckor senare läckte ryktet ut att Schenka var på väg bort och att Otto-Ludde (Andreas Ottosson och Ludwig Ernstsson) skulle ta över. Först blev jag bedrövad, men det lättade efter att Öster tack vare ekonomiskt stöd kunde ta det strategiska beslutet att behålla Schenka i föreningen som heltidsanställd tränare/ledare för Östers ungdomslag. Många spelare har bevittnat och tagit del av vår älskade ryss förmåga att lära ut teknik och inställning, och i ett läge där Öster nu äntligen har riktigt bra ungdomslag så kan detta bli ytterligare en energikick som kan leda till något ännu större. Upp som en sol i Öster alltså. Men hade Öster återigen schabblat bort Schenka så hade det varit totalt vilse i pannkakan.

Men vi ska också konstatera att de nyblivna A-lagstränarna Andreas Ottosson och Ludwig Ernstsson ska ha stor kredit för det faktum att Öster numer har riktigt bra ungdomslag. De är oprövade som elittränare men jag tror på idén med Ottosson som förstetränare och Ernstsson som assisterande. Tillsammans med sportchef Fredrik Gustafson bildas i sammanhanget ung och fräsch trio med mycket rutin från proffsspel och i allsvenskan. Nu gäller det bara att nå ut till spelarna – med såväl kunskap och budskap.

Och vi bara måste hoppas att det går vägen.

För snart är det 2009. I värsta fall ett år där kommunen beslutar om att bygga en ny hockeyarena tillsammans med en multiarena först och lägga fotbollsarenan – bokstavligt talat – på is. Om dessutom Östers IF missar uppflyttning till Superettan öppnas återigen en avgrund av den karaktär som präglade laget under de ekonomiska krisåren 1999-2000. En avgrund där föreningens framtid kan vara allt annat än ljus.

Men i bästa fall så får vi ett år där vår kommun rättvist och logiskt beslutar om nya (gärna då sammanbyggda) arenor åt stadens bästa lag och skrotar planerna på en meningslös multiarena. Och där Östers IF dessutom klarar det egentligen minst lika logiska målet att återvända till Superettan. Så om några år – med en nybyggd arena och en konjunktur som vänt uppåt så kan vi vara oerhört väl rustade för större utmaningar. Vi har visat att vi har ekonomiska och publika förutsättningar för att klara detta.

Så nu återstår bara att avsluta med att tacka Östers IF, mina underbara medsupportrar i och utanför East Front och finanskrisens inverkan på Arenastaden för 2008. Tack.

Avslutar med lite obligatoriska men nödvändiga listor av varierande karaktär.

Årets överraskning: Stefan Karlsson. Den Norrabördige högerkantspelaren chockade alla med ett frejdigt spel som totalt utklassade en omotiverad Emin Nouris insatser på samma kant. Avslutade dessutom 2008 på bästa sätt med tre nya år till kontraktet.

Årets läktarskandal: Motala AIF. Inte bara en förlustmatch på planen, utan det kunde slutat riktigt illa på grund av usel säkerhet och ett provocerande ungdomsgäng som hemmasupporters.

Årets supporter: Du icke namngivne som tillsammans med Öster förser Barncancerfonden med välbehövliga miljoner under 2009.

Årets bortamatch: Torslanda i andra omgången. Flera hundra Östersupportrar på plats fick uppleva klassiskt Göteborgsväder (mulet och småregn), lika klassiskt Göteborgsbemötande (sådär småputtrigt och ordvitsande trevligt), Sveriges kanske sämsta arena på den här nivån och tre sköna poäng efter nesan i premiären. Inramningen var minst sagt lika mäktig som märklig.

Årets målvakt: Rasmus Rydén. Hjärta och hjärna, hjärna och hjärta. Tack för att du spelar för oss.

Årets back: Fredrik Bild. EF Trophy-vinsten var lika solklar som välförtjänt, dessvärre fick han uppleva Trophyförbannelsen som innebär att vinnaren aldrig spelar för Östers IF året efter vinsten. We all dream of a team of Fredde Bild.

Årets mittfältare: Enes Smajlovic. Många skakade på huvudet åt den hårt arbetande Älmhultssonen till en början, men var stabil och bra i flertalet matcher. We love you Smiley, we do.

Årets anfallare: Tomas Petry. Inte sedan Hans Eklunds dagar har vi haft en forward som kan göra mål på ingenting, och nu har vi det. Lägg därtill en härlig karaktär och hjärta för laget som gav honom chansen. Petrygoool.

Årets bänknötare: Daniel Petersson. Från bänken i Kalmar FF till bänken i Öster var nog inte riktigt vad Daniel och vi tänkt, men nya tag 2009.

Årets tofs: Freddy Borg. Den berömda mohikanen som slutade i något slags gles synttofs skulle inte åkt av annat än att vi gick upp i Superettan, men nu är dess saga ändå all då skåningen firade sitt nypåskrivna kontrakt med att gå till frisören…

Årets skribent: Fredrik Petersson. Lika oväntat som skönt förgyller FP tillsammans med Rasmus Östers SvenskaFans-sida med lite blogginlägg från spelarhåll. Härlig läsning!

Finns ju åtskilligt många flera Årets men låt oss ta dem i forumet. Vem börjar?

Lev väl även 2009 alla Österälskare!

//Z