Öster slutade – som ni vid det här laget säkert vet – tvåa i Euro Accident Cup efter 0-2 förlust mot Stabaek i dagens final. Den här krönikan försöker gå igenom de två dagarna ur Östersupporterns synvinkel: Vi tittar igenom såväl våra spelare som det spel de åstadkom samt hur man kan vinna guld trots att det bara blev silver.
Jag tillhörde ett gäng supportrar som laddade upp på EF-haket Dannes med lite käk, öl och brittisk TV-fotboll på fredagseftermiddagen innan själva festligheterna, och när vi väl lyckades ta oss upp var vi grymt laddade och hoppades få se någon form av revansch på den tama insatsen från länslagsmatchen.
Daniel Svensson, Marco Da Silva, Mario Vasilj, Linus Malmborg
Martin Claesson, Pavel Zavadil, Helgi Daniélsson, Niclas Olausson
Patrik Vieweg, Ingmar Teever
Som ni märker en ganska ung uppställning. Det brukar borga för högt tempo och entusiasm, men blev precis tvärtom. Den från början tilltänkta slagpåsen Värnamo gjorde det bra och fyndigt, stängde passningsvägarna för Helgi/Zavva och Vieweg/Teever var lika isolerade och iskalla på topp som två pingviner på ett isflak (även om Vieweg vaggade runt aningen snabbare än Teever). Kantspelet lyckades inte heller. Claesson/Olausson hade det tufft och kom aldrig med i uppspelsfaserna utan fick oftast jaga livet ur sig på halvtaskiga passningar vilket de tröttnade på efter 15-20 minuter. Ett klart bottennapp, och man var rejält orolig – även efter Zavadils distinkta amerikanska straff som åtminstone gav oss segern.Robert Veselovsky
Daniel Svensson, Fredrik Gustafson, Figueiredo, Sebastian Göransson
Teafore Bennett, Freddy Borg
Robert Veselovsky
Erik Tengroth, Marco Da Silva, Fredrik Bild, Tyler Hughes
Daniel Svensson, Figueiredo, Fredrik Gustafson, Pavel Zavadil
Teafore Bennett, Freddy Borg
Sett till vad vi sett av spelarna i turneringen så nära en toppning det kan bli alltså. Jag hade faktiskt tagit ut exakt samma elva med undantaget vår favoritkatolik Mario Vasilj istället för Da Silva…
ennet springer sig fri och försöker placera bollen. Dock gör Stabaeks målvakt en fantastiskt fin räddning och matchen slutar 2-0.
Slutkört var det också på läktarplats av ganska förklarliga orsaker. Förstår ni inte så läs igenom stycket strax ovanför en gång till…
Vi sammanfattar turneringen och dess två ansikten: Spelet och festen.
Spelet: Bortsett från bottennappet mot Värnamo så fick vi se ett riktigt bra Öster. De utländska spelarna – ni vet de som enligt vissa inget hellre vill än spela för andra lag – visade glöd och härlig inställning. Figuireido var som sagt den allra bästa Österspelaren i turneringen, och de som hävdat att det inte finns plats för honom på mittfältet i årets Östers IF får kanske ta och tänka om (jag vet att jag har gjort det). Till och med ett erkänt bra lag som Stabaek hade stora svårigheter att ta bollen ifrån honom och förutse hans ofta briljanta passningar. Med Zavadil i en fri roll till höger om ”Figge” och Gustafsson samt Helgi att tillgå så… ser det riktigt bra ut.
Utöver Figuireido så utser jag Freddy Borg till turneringens överraskning. Jag har inte varit snäll mot honom i de senaste krönikorna, men jag älskar att ha fel när det gagnar Östers IF. Plötsligt var det en Freddy Borg som utnyttjade sin glöd och vilja till att dra motståndaren en extra gång istället för att putta omkull honom. Härligt att se!
Gillade också mittlåset Vasilj/Bild i Trelleborgsmatchen oerhört mycket, TFF kom aldrig igenom centralt utan tvingades alltid skjuta på halvdistans. Men även samtliga övriga spelare förtjänar beröm och gjorde ungefär vad man kan förvänta sig av dem. Ska vi sätta ett minus så får det bli på Ingemar Teever som vi faktiskt (fortfarande) förväntar oss aningen mer av…
Festen: 15:30 till 03:30. Say no more. Jag säger som Morrissey:
"You just sit there, a bit stabbed in the back
So many, many times
I don’t have any skin
But that’s just the way it goes"
Guld till East Front, Silver till Öster.
