Jag tror året var 2001. Öster skulle möta Café Opera hemma och ställde dagen till ära till med stor grillfest på Värendsvallen, och man hade även tagit fram en ny röd t-shirt med bara halva säsongen (de matcher som återstod när tröjan började säljas) likt en turnétröja på ryggen. Den stora matchdagen – jag menar det var ju inte varje dag man mötte Café Opera precis – till ära så vräkte regnet ner och Vallens fåtaliga besökare hukade under sina paraplyer. En del sökte också skydd under gången som går mellan Tipshallen och Värendsvallen, så också undertecknad.
Mother Mary comes to me…”
”There will be no answer, Leif Widén”
Men det är också så att Leif Widén ändå alltid varit en hjälte i EF:s ögon. Jag tror inte det beror så mycket på Atiba Hutchinson, och (definitivt) inte heller den berömda ”dammsugningen av lokala talanger som inte kostar pengar” under åren 99-00. Snarare är det Leifs sätt, han kommer alltid med ett leende till övers, han hoppas lika mycket på de nya spelarna som vi gör och ser grandiosa stjärnor i de nytillkomna under de första träningarna – alltså ganska exakt precis som vi andra dårar till supportrar gör.
Leif älskar verkligen Öster. Och Leif har alltid gjort sitt bästa för Öster. Jag håller hans fana lika högt som till exempel Lill-Dammas, en hjälte som tog sitt ansvar för föreningen när ingen annan riktigt vågade.
Jag tänker då kanske främst på det kombinerade tränar/sportchefjobbet 2003-2004.
Jag träffade en f.d. spelare på krogen för några månader sedan. Vi kom in på samtalsämnet ”tränare” och han sa det som jag alltid misstänkt: ”Leif alltså… Det gick inte. Han var för snäll. Man kunde komma och säga: Ähhh Leffe, jag mår inget vidare idag – och så behövde man inte träna mer den dagen”.
Och bara så ni vet det – I mina ögon förklarar det mer varför spelaren i fråga aldrig blev sådär riktigt, riktigt bra än det dissar Leif Widén. Och faktum är att Öster 2004 hade ett fantastiskt UEFA-cupäventyr, och en stämning i truppen som trots en ganska missad målsättning att fightas om de allsvenska platserna i Superettan som var fantastisk. Om detta har flera både f.d. och nuvarande spelare vittnat.
Jag är glad över att Leif får avsluta på topp, med full insikt i sin gärning och en klart förbättrad arbetsmiljö (ja försök själva att skapa fina marmorliknande plattor av småländsk gråsten utan en enda krona att köpa maskiner för) de senaste åren. Han får möjlighet att föra över sina kunskaper och sitt kontaktregister till sin/sina efterträdare, och jag hoppas att han själv kommer att känna att tiden i Östers IF avslutades på bästa sätt.
Den senaste, och en av de roligare historierna om Leif var att han – helt slutarbetad och sönderstressad – skulle åka på semester till Cypern inför allsvenska säsongen 2006. Absolut inget jobb åt föreningen skulle utföras, men det faller sig så att Djurgården har träningsläger där samma vecka som Leif besöker ön. Bara några dagar senare kommer Tomas Backman och provtränar med Öster…
Jag tycker det är Leif i ett nötskal. Och oavsett om ett pensionärsliv nu kanske skulle locka så tror jag inte han kan hålla sig undan träningarna, så jag stöter säkert på honom även där i framtiden och snackar Öster och fotboll – som jag alltid gjort.
Prova det ni också, vetja.
“And when the broken hearted people
living in the world agree
there will be an answer, Leif Widén
For though they maybe parted
there is still a chance that they will see
there will be an answer, Leif Widén”
