Älg-helg

Jag undrar om det inte var djävulen själv som var framme och skötte bordsplaceringen när vi möblerade om på kontoret i veckan. Nu är det första man ser när man kommer in genom dörren en flinande kalmarit; på platsen bredvid min sitter sen en djurgårdare och snett bakom mig har jag en sån där gulsvart äckelpelle från Solna. Dessutom är kaffemaskinen trasig. Hur i hela friden ska det gå i år?


Det är många nya på jobbet nu. Många nya namn att komma ihåg. Men jag har mina associations-knep. Ta kalmariten, t.ex. När jag ser honom tänker jag: ”kalmarit… spya… Ulrik”. Himla praktiskt när kalmariterna heter nåt som påminner om grön uppstötning. Lite krångligare med AIK-Dagge, men honom försöker jag låta bli att prata med och då behöver man ju inte lägga hans namn på minnet. Annars funkar det alltid att kalla honom ”idiot”. Eller när han har sagt nåt att direkt svara ”tack det samma” för man kan vara helt säker på att det han just har sagt har varit förolämpande på något sätt. Behöver inte lyssna.

Djurgårds-Putte, däremot, har jag för tillfället vapenstillestånd med, men det är mest för att jag behöver låna hans dator när han inte är på plats, eftersom min egen är från 1800-talet och inte går att använda till just nånting. Tyvärr har han sin matchdress-klädde son på skrivbordet men på nåt sätt är det mer uthärdligt med Djurgården än AIK. Och AIK i sin tur är obetydligt trevligare än Kalmar, fast nu graderar vi verkligen djupt in i de varmaste delarna av helvetet. På tal om ingenting är förresten kaffemaskinen inte trasig längre; AIK-Dagge av alla människor har lagat den. Tänker inte tacka honom.

Känner mig allt lite aggressiv just nu, det vill säga ungefär så aggressiv som jag nånsin blir. Det har definitivt med den kommande säsongen att göra. Den blir tuff. Följande lag riskerar att åka ur (i alfabetisk ordning): AIK, Gais, Gefle, Halmstad, Kalmar, Häcken, Öster, Örgryte. Åtta lag av 14. Det har sällan varit mer ovisst.

På tal om aggressioner så fick jag utlopp för dem i går morse. Orkar du med en längre berättelse kring det? Gör som du vill, här är storyn:

För nån vecka sen kom det till min kännedom att min gudson Linus i Kapstaden inget hellre önskade sig än en gungälg. En gungälg är som en gunghäst, fast det är en älg i stället för en häst. Gungälgar finns att köpa på Ikea, till det måttliga priset 299 kronor. Omonterad, förstås.

Att den är omonterad var i just det här fallet en förutsättning för affär. För när färden går till Sydafrika om ett par veckor går det ju inte att ha en gungälg under armen, den måste ligga prydligt nerpackad i resväskan. Jag begav mig till Ikea i Kungens kurva i förhoppning om att paketet skulle vara så litet och smidigt att det kunde rymmas i bagaget.

Tyvärr var jag denna dag inte den ende här på jorden som kommit på idén att besöka det största Ikeavaruhuset av dem alla. Redan på parkeringen anade jag vad som komma skulle, då minst tre bilar slogs om varje ledig plats (vad är det Ikea har som Ruddalen saknar?). Inte blev det sen bättre av att jag smet in bakvägen för att spara lite tid, och därför fick kryssa mig igenom horder av folk som alla gick medströms medan jag själv gick motströms. Och strax blev det direkt sämre av att jag på lagret på bottenplanet fick veta att gungälgen Ekorre inte fanns där utan högst upp, på Barnens Ikea på tredje våningen.

Medan jag fortsatte min motströms resa genom folkhavet funderade jag över Ikealogiken i att döpa en gungälg till Ekorre, och en väggspegel till Älg. Vore det inte bättre att ge väggspegeln Ekorre-namnet (förutsatt att Ikea inte försäljer några ekorrar i övrigt), och låta älgstackaren heta just det han är?

Något svar kom jag inte fram till, men sent omsider hade jag i alla fall trängt mig hela vägen upp till Barnens Ikea, och till hyllan med gungälgar för, som sagt, 299 kronor styck. Utmattad men lycklig kunde jag konstatera att gungälgpaketet var litet och smidigt, helt i Ikeas anda. Det skulle nog få plats i resväskan trots allt. Tack, Ingvar, för att du finns!

Vände på klacken och lät folkströmmen föra mig hela vägen ner tre våningar och till kassorna. Köade en stund och sen en stund till, innan jag vinglade ut på parkeringen och till sist faktiskt hittade min bil. Åkte hem, placerade gungälgpaketet på andra våningen och inväntade min gode vän Skiftnyckelns ankomst. Han skulle hjälpa till med garderoberna i allrummet, och så skulle vi ju förstås dricka lite grogg, titta på OS på TV och låta oss förföras av hemlagade kinesiska vårrullar. Livet lekte för en stund.

Men säg den lycka som varar. Eftersom jag inte är nån suput av rang blev jag framåt kvällen trött av groggandet, och jag gick och lade mig. Jag lämnade Skiftnyckeln ensam på andravåningen, och det skulle jag inte ha gjort. När jag till frukosten i dag frågade honom vad han hade hittat på medan jag legat och snarkat på våningen under, berättade han stolt att han hade hittat ett Ikeapaket med en gungälg i, och den hade han monterat åt mig.

– Vafan säger du? sa jag och satte gröten i halsen.
– Skulle jag inte ha gjort det? sa Skiftnyckeln snopet.
– Nej för satan, den ska ju vara i sitt paket hur ska jag annars få ner den till Sydafrika? Nu går du genast upp och demonterar den igen.
– Nä, det tror jag inte, sa Skiftnyckeln och sänkte blicken.

Och så förklarade han att han inte tyckte om att göra saker halvdant, och att det i det här fallet inneburit att han hade förstärkt alla gungälgens fogar med PL400, ett av världens starkaste lim. Om jag skulle ha ner just den gungälgen i en resväska finge jag nog spränga den i bitar först, trodde Skiftnyckeln.

I veckan tänker jag på nytt bege mig de sju milen till Ikea i Kungens kurva, för att köpa en ny gungälg, lika omonterad som den första en gång var. Vad jag ska göra med den PL400-förstärkta gungälgen här hemma vet jag inte. Den är i och för sig röd, och om man bättrade på med lite blått här och där så kunde den ju få stå framme.

Snart är det förresten mars. Och sen kommer april. Jag tror att vi klarar det.

Publicerad i Veckobrev
Arkiv
%d bloggare gillar detta: