Krönikor

Krönika: Älskade East Front

De senaste dagarna har en intressant diskussion brutit ut i forumet i tråden ”Funderingar inför 10-talet” om East Fronts alla fördelar och nackdelar. Och det är en diskussion jag älskar. Varför? Jo, för att så länge folk engagerar sig och vill förändra så handlar det om att det fortfarande finns en grogrund för supporterkulturen kring Öster. Det vore grymt inspirerande att se en yngre generation ta över stafettpinnen och skapa sin egen identitet och kultur, alternativt fortsätta utveckla det vi skapat med East Front.

East Front är ett tidstypiskt namn för det 1990-tal som skapade föreningen, och de tonåringar som då var med och la grunden till East Front (tillsammans med ett fåtal äldre supportrar som stöttat Öster både borta och hemma långt innan det fanns en klack) är idag över eller omkring 30 år gamla. Med andra ord är de tonåringar som idag närmar sig supporterkulturen i fotboll en helt annan generation, och som med allt annat här i världen så innebär detta att en del klyftor skapas. Klyftor som vi kan välja att överbrygga med ömsesidig förståelse eller att fördjupa dem ytterligare. Bägge alternativen funkar, vilket jag ska försöka visa med den här krönikan.

I dagarna har Tipsextra fyllt 40 år och firat med ett jubileumsprogram, och det var oerhört intressant att minnas tillbaka hur man såg på fotboll på den tiden. När jag var 9 år gammal 1981 fick man som mest se två matcher i veckan, en live med Öster och en på TV via Tipsextra. Någon egentlig supporterkultur fanns egentligen inte i Sverige på den tiden, man stannade helt enkelt hemma på lördagarna, kanske bjöd man in sina vänner eller sina grannar och tog sig en grogg framför TV:n. Det var dåtidens supporterkultur.

Dagens generation har växt upp med andra premisser. Utöver de tiotals matcher som sänds i veckan på diverse kanaler, så finns också de allra senaste läktarbilderna och tifona på YouTube. Man ser de där stora, böljande publikhaven på arenor runt om i Europa eller i Stockholm och tänker: Tänk om vi… tänk om vi hade det så här.

Faktum är att sen East Front bildades så har supporterkulturen svämmat över i Sverige. 1992 hette våra samtida supporterföreningar liknande saker – gärna engelska namn med lite ”farlig” underton – och det fanns som regel en supporterklubb per fotbollsklubb. Man var liksom antingen supporter eller inte supporter och behandlades som en enda stor klump av mediasverige. Det är först på senare år som media börjat särskilja supportergrupperingar och enstaka huliganer; hade kvalet mellan Assyriska – Djurgården t.ex. spelats för 15 år sedan hade löpsedlarna skrikit ut ”Blue Saints” istället för ”huliganerna”…

Nåväl. I liknande städer som Växjö har nästan alla supporterklubbarna som bildades vid den här tiden dött ut när generationsväxlingen har kommit, de yngre som kommer till kan inte identifiera sig med vare sig namnet eller de äldre som kanske börjat se supporterkultur på ett lite annat sätt än de yngre. Det är en naturlig process, men det har ännu inte skett i East Front. Anledningen är att vi faktiskt föryngrats hela tiden. Vi har fått in nytt folk i föreningen successivt under hela 2000-talet, medan det kanske känns som att det börjat stagnera lite under de två-tre senaste åren.

Tittar vi i medlemsstatistiken så var vårt rekordår när det gäller antal medlemmar 2006. Det är ingen slump. Öster låg i Allsvenskan, värvade spektakulära spelare och det fanns fortfarande inget annat supporteralternativ än East Front för den som ville följa Öster. I föreningens kommande framgångsvågar så kommer såväl East Front att återfyllas med folk, samtidigt som nya supportergrupperingar kommer att bildas. De där publikhaven vi så avundsjukt suktar mot på YouTube, de består inte av en supporterförening utan av flera olika falanger – alla med sin prägel. I Europa kan en del vara politiska åt något håll, en del fristående, en del vara ultras och en del puristiskt anglosaxiska.

Hittills har alla dessa typer samsats inom East Front, och vi har gjort det bra genom åren. Med t.ex. lugnet i som uppstått i och med våra egna publikvärdar har vi inspirerat supporterföreningar utanför Sveriges gränser att göra samma sak, och vi har hela tiden hållit stor fokus på vår kärnverksamhet – helt enkelt att stötta Öster både borta och hemma och se till att folk kan åka med på bortamatcherna.

Mycket mer än så har egentligen inte East Front gjort. Ändå blir föreningen stundtals beskylld för att vara introvert, nördig och jag vet inte allt. Vad beror det på? I mitt tycke helt enkelt ett ointresse utifrån för att ta över verksamheten. Vårt forum är välbesökt, men våra årsmöten är en fortfarande en ritual för de närmast sörjande. Vi har försökt att ha med spelare, tränare, klubbchefer m.m. på årsmötena men det har ändå inte riktigt varit intressant för den stora massan. Vi har försökt att engagera folk med artiklar och forumtrådar på hemsidan. Och vad mer ska vi göra då? Vi som varit med och bygga upp föreningen vill aldrig se den dö, vi skulle inte drömma om att klubba igenom East Fronts upphörande på ett sådant årsmöte – och alternativet blir då att vi sitter kvar och försöker styra skutan så bra vi kan göra det.

Man förändrar inte en förening genom att ha synpunkter på den, man förändrar den genom att själv delta och föra igenom förändringarna. Sen får man se vad det leder till. Jag älskar och är stolt över det East Front har gjort och fortfarande gör för Östers supportrar, t.ex. jag som webbmaster får mängder av positiv feedback från såväl andra supportergrupperingar som våra egna led vilket gör att man fortfarande känner ett sug att fortsätta. Med det sagt skulle jag gärna lämna ifrån mig mitt ansvar om en ny styrelse tyckte att East Front ska ha en annorlunda hemsida. Och jag vet att de allra, allra flesta i vår styrelse ser på sina uppdrag med precis samma ögon som mig.

Med andra ord – vi som jobbar med East Front idag gör det för att det finns inga andra alternativ. Kanske gör vi så även om 10 år, kanske har det under de här 10 åren växt upp en helt ny supportergruppering vid sidan av East Front, kanske har East Front slutligen förändrats. Men fram till dess så fortsätter vi kämpa. Vi stöttar grupperingar som East Front Tifo både ekonomiskt och själsligt, bjuder in folk till våra årsmöten, tar till oss det som skrivs och sägs och försöker göra det som är bäst för alla medlemmar.

Vill du förändra East Front? Fint, du är inte ensam. Vill du även vara med och ta ansvar för förändringen? Underbart, det är då det verkligen räknas. Du är då ytterst välkommen att träffa oss, antingen på det kommande årsmötet eller varför inte kontakta oss i forumet, via PM eller via kontaktformuläret här på hemsidan.

Vi lyssnar.

//Z