Imorgon måndag tar Öster emot GAIS hemma på Värendsvallen. Makrillarna, som vi alltid hånar med den klassiska NIO-NOLL-ramsan har i år ett välorganiserat och duktigt lag som blir en svår nöt att knäcka. Problemet är att nu börjar vi nå den gränsen att det inte längre finns något alternativ; det finns inga hedersamma förluster eller godkända oavgjorda resultat – det handlar om seger, seger eller möjligen även seger. Tre poäng till Smålands rödblå stoltheter, det ligger i potten och potten ska hem.
Startelvan är tills vidare lite hemlig även om det spekuleras i att samma elva som fick förtroendet att starta mot Hammarby får förnyat förtroende imorgon. Den såg ut såhär:
Björn Stringheim
Emin Nouri, Marco Da Silva, Fredrik Gustafson, Fredrik Bild
Daniel Svensson, Jose Paulo Figueiredo, Pavel Zavadil, Tomas Backman
Teofore Bennett, Ingemar Teever
Freddy Borg rapporteras ha råkat ut för en sträckning, med sitt pigga inhopp mot Bajen så hade han annars känts gjuten i en startelva. Desto större chans för upprättelse för hittills olycklige Teever, träningarna ser mycket bättre ut än före VM och det finns nu fler kompetent folk som kan slå rätt bollar mot honom. Jag tänker på Figueiredo och Zavadil centralt, jag tänker inlägg från Backman och jag tänker ytor som skapas genom att GAIS backlinje måste hålla reda på yrvädret Bennett som spurtat ifrån allt och alla på träningarna i veckan. Det känns som Teevers sista chans, bakom honom väntar ovanstående Borg och en PC som också han ser bättre och bättre ut.
Upprättelse är ordet för dagen – och morgondagen. Ibland kan vi supportrar gömma oss bakom vår (röd)blåögda Österfanatism och blunda för det faktum att laget hittills inte visat upp ett spel av allsvensk klass mer än i några få matcher den här säsongen. Stundtals glimmar det till, men det måste glimma oftare. Och vi måste sluta släppa in mål på enklare misstag. Men vi vet likförbannat att den finns där, Österfotbollen. Vi har materialet, på pappret handlar det om en trupp som är Östers starkaste på 10 år. Vi har tränaren, en markarydsk vinnarskalle med rätt envishet samtidigt som han vågar ändra sitt system. Och vi har motståndet, det är inget allsvenskt topplag vi pratar om utan ett mittenlag med liknande förutsättningar som oss.
Det är nu eller aldrig, Öster. För den här säsongen iallafall.
Man kan säga att man aldrig ger upp förrän det är klart på pappret, men vid en förlust imorgon så rasar så mycket att jag börjar tro på ett fritt fall. Och ännu en sejour i Superettan 2007. Jag menar, en eventuell förlust kan vara hur orättvis som helst – det är ändå GAIS som isåfall åker hem med tre poäng och en spikad mittenplacering i tabellen, och vi som sakta men säkert skiljs åt från den skara lag vi egentligen borde haft bakom oss. Om rätten hade funnits.
Jag avsluta med att förklara det där med rätten, för er som är nya i sammanhanget eller inte känner till EF så bra. Rätten har funnits med som begrepp i supporterskapet kring Öster i princip lika länge som East Front funnits. I uttrycken "ta hem full rätts" (ja det ska stavas så), sången/ramsan "rätten finns" och i otaliga artiklar och krönikor från fina fanzinet Öster News och från den här hemsidan.
Nä nu blev det introvert och melankoliskt igen, själva förklaringen då? Jo, för att förenkla det hela kan vi säga såhär: Om rätten finns besegrar vi GAIS imorgon. Annars får vi fortsätta vänta på den. Om den nu någonsin dyker upp.
P.S. Dannes imorgon. SMHI lovar solsken, Danne själv lovar öl för er som är myndiga. D.S.
