Mario

“Mario Vasilj är Östers senaste nyförvärv, han värvades från Rydaholms GoIF”. Så inleds en av de första supporterintervjuer som jag har hittat med Mario. Den gjordes av Östers Svenska Fans-redaktion den första februari 2006. Låt oss börja den här krönikan med att ta er tillbaka till den tiden.

Efter 2005 och Östers återtåg till Allsvenskan hade vi supportrar ännu inte slutat nynna på ramsan “Lasse på livstid”. Lasse Jacobsson alltså, idag mest känd som en av Janne Anderssons minst kända wingmen. Även om många av oss muttrade lite över ”Jaca” och hans avsaknad av den gladfotboll som tog oss upp 2002, så var vi nog för det mesta överens – Öster var tillbaka för att stanna med ett modernt, kliniskt och lite mer cyniskt spel. Precis vad vi behövde för att hänga kvar i Allsvenskan. Det och en mängd intressanta nyförvärv: Pavel Zavadil. Helgi Danielsson. Och en viss estlänning som lystrade till namnet Ingmar Teever.

Och så då en Mario Vasilj som värvades från Rydaholms GoIF. I division tre. Vem? Varför? Skulle vi inte satsa för att stanna kvar i Allsvenskan?

Säsongen 2006 skulle givetvis bli en besvikelse; en sällan skådad uppvisning i att spänna bågen hårt men tokmissa måltavlan. Och ändå var det bara början. Men 2006 gav oss iallafall Mario. Som fick debutera mot GAIS hemma, en riktig sunkmatch som inleddes med att GAIS satte två bollar i första halvlek. Sen var det såklart Mario – doldisen från Rydaholm – som inledde upphämtningen med att sätta 1-2 i en match som senare slutade 2-2.

Efter det så inleddes Marios osannolika jojoresa med Öster. Den har det skrivits om på så många platser redan så jag avstår från att påminna er om den. Jag är mån om er hälsa. Men man kan sammanfatta den med att för varje år var Mario enormt uppskattad i de lägre serierna, ofta lite mer ifrågasatt när vi närmade oss eller befann oss i Allsvenskan. Höll han verkligen för de nivåerna? Respekten för honom som spelare fanns dock alltid där. Mario höll inte på med en massa trams. Han högaktade sin förening och stod ut med idioter – må idioterna ha varit såväl tränare som sportchefer som supportrar. Och han spelade sin fotboll för klubbmärket och för laget.

Sen gick åren och dagen då Mario blev lagkapten i Öster så var det på tiden. Jag minns inte vilket år det var, men jag minns hur ärligt glad jag blev både för hans och vår skull. För jag visste hur viktigt det var för honom, och därmed blev det viktigt även för oss. Och jag visste ju också att alla spelare, ledare och andra föreningsmänniskor som lämnat Öster under berg-o-dalbanans toppar och dalar aldrig haft svårt att kasta skit på andra spelare, ledare och föreningsmänniskor – men ingen av dem hade någonsin yppat ett enda ont ord om Mario Vasilj. Och så är det fortfarande.

När vi några år senare tog steget upp i Superettan 2016 och Mario vann EF Trophy solklart så skrev jag ett inlägg i forumet. Det handlade bl a om att det kanske var dags för Mario Vasilj att lägga av. Jag yrade något om att legendarer skall sluta på topp, att jag inte ville se honom på bänken i Superettan 2017. Mario svarade med att göra en ännu bättre säsong 2017, vinna EF Trophy igen – och – få mig att se ut som en idiot. Det sistnämnda är förvisso inte det svåraste att uppnå.

Nu har vi 2018 och nu känns det lite mer som att tiden har kämpat sig ikapp vår hjälte. Ja, det är sorgset. Jo, det är vemodigt. Men skador kommer och motivation tryter. Och jag kan ana och förstå att Mario innerst inne känner att han är klar. Öster är tillbaka och etablerade i eliten, det börjar ljusna för föreningen på alla plan, vi har en bra mittbacksbesättning… så det är helt enkelt en bra tid att sluta.

Men oj vad jag är lycklig över att det tog tiden en sån tid att komma hit.

För min respekt för Mario är gigantisk. Han är en man av en annan tid, någon som står för något som knappt någon spelare klarar av att stå för längre. Som för mig och mina medsupportrar har gjort en livsgärning som vi aldrig glömmer. Så låt oss nu sluta upp på lördag i säsongens sista match och enat hylla honom i nyinköpta tröjor och halsdukar med Mario Vasilj på.

Det är faktiskt det allra minsta vi kan göra.

Stort lycka till med allt du väljer att ta dig för nu, vår egen älskade Super-Mario Fantastico.

//Z

P.S. Länk till första supporterintervjun(?) här: https://www.svenskafans.com/fotboll/114364.aspx D.S.

 

Publicerad i Krönikor, Nyheter, Toppnyhet
Arkiv
%d bloggare gillar detta: