Historia i all ära, men det känns roligare att spekulera framåt. Vad betyder själva resan vi just nu inleder? Vilka hot ser vi på vägen mot absoluta eliten igen? Hur lång tid tar det? Se där, några av de frågor vi ännu inte vet svaren på men som jag gärna diskuterar i den här krönikan som är den sista jag skriver innan året slår om till 2008.
Jag har fått en del emotsägelser när jag hävdat i forumet att Östers nysatsning från Division 1 för många spelare på väg upp i karriären kan kännas intressantare än att hamna i t.ex. en Superettanklubb. Jag vet inte om det var en slump – jag tror och hoppas det i alla fall – att nyförvärvet Fredrik Petersson just yppar orden som jag så gärna vill höra våra nyförvärv säga:
”Jag vill vara med på resan.”
Fredrik visar i många uttalanden att han känner den nödvändiga hungern. Dels att för sig själv få viss upprättelse och utvecklas i ett A-lag, men också – som sagt – att få vara med om att lyfta vår förening till nya höjder igen. Nu är detta hittills bara ord och ännu ingen handling, men ändå. Det är just de spelarna vi behöver dussinet av om det här ska lyckas så fort som vi önskar.
Även om jag ständigt drömmer om Schenkas trianglar så inser jag att det inte räcker att spela vackrast fotboll för att tillhöra toppen i Division 1 Södra. Vi måste hitta ett spel med tålamod, ett psyke och en fysik som klarar det fysiska spel vi kan vänta oss av motståndarna – och detta då kombinerat med en rörlighet och löpvillighet som är snäppet bättre än alla andra i serien. För det är inga dåliga lag som huserar i Division 1 Södra, det finns en handfull riktigt vassa utmanare om toppen och ytterligare ett gäng som aldrig lämnar en arena utan ett gott dagsverke.
Och sen, vis av 2007, ska vi inte heller glömma målgörare. Som gör de där enkla målen, de vi måste ha för att vinna täta matcher. Jag känner att vi måste hitta en forward till som är dokumenterat vass – och som kanske även kan hjälpa till att inspirera några av våra forwards från förra året. Jag tror inte det riktigt räcker med revanschlusta där, det måste liksom glöda på träningarna. Lite som det gjorde 2001 och 2002 efter Schenka tagit över förra gången.
Jag hoppas också att vi får hjälp av vår stad Växjö igen. Att staden sluter upp bakom laget nu när det är som det är, varenda hundratal åskådare som kommer till Vallen är väldigt viktiga. Och där är vi supportrar viktiga med. Att vi fortsätter att prata Öster vid fikaborden, att vi inte låtsas om att namnen på motståndarna är tämligen okända, utan bara fortsätter – som om ingenting hade hänt.
För det riktiga hotet är om Öster liksom försvinner från folks medvetande. Jag tror mig veta att serienamnet Superettan eller Division 1 inte har någon större betydelse för folks intresse, det är när laget hamnar i Allsvenskan igen som vi kan tala om någon egentlig stolthet för laget. Detta har vår historia sett till. Och det innebär att så länge vi huserar under högsta serien så måste vi hjälpa till och stötta intresset så mycket vi bara kan.
Vi måste också nämna kriget om sponsorerna. Många ser t.ex. Växjö Lakers som ett stort hot mot Öster, och kanske mer nu än någonsin men jag väljer ändå att i första hand fokusera på våra egna siffror. Sponsorintäkterna har varit fantastiskt bra både 2006 och 2007, och jag tror mig veta att Tommy & Tommy på marknadssidan hanterat kontakterna med sponsorerna bättre än tidigare år och att detta är en av förklaringarna till att så många sponsorer valde att stå bakom Öster även 2007.
Dock ska vi inte bara vifta bort de andra klubbarna i staden, utan konstatera att det kommer att krävas ett tydligt drag och såväl sikte och resultat i toppklass för Östers IF om att intresset ska bibehållas och gärna utvecklas. Annars finns det helt klart en risk att sponsorerna överger oss och väljer andra lag att sponsra istället.
Men vi ska också komma ihåg att även hockeyn har hot såväl i regionen som nära inpå. Oskarshamn och Nybro har etablerade hockeylag i samma serie som Växjö, och i Kronoberg känns både Troja och Tingsryd som att de är på väg uppåt igen. Det är inte bara Öster som har motståndare som flåsar oss i nacken. Inte på något sätt.
När vi ändå är inne på hot så finns det ju helt klart ett rent sportsligt sådant också. Vi kommer de facto att ha en kärna i laget som degraderats två gånger på raken, och många av nyförvärven kommer säkert att sakna kunskap och den träning som förebygger en elitspelare. Det här måste kombineras ihop. Glöden från de nya spelarna med känslan av upprättelse från de gamla – tillsammans med att de rutinerade killarna måste vilja och vara duktiga på – att dela med sig av sitt kunnande. Sen måste givetvis också tränarna se till att spelare inte går sönder samt att teknik och fysik utvecklas.
Det låter enkelt, men det är det inte. Många lag har hamnat där Öster är nu och försvunnit ner i ett bottenlöst träsk. För t.ex. GAIS tog det ett antal år att ta sig ur dåvarande division 2, den ekonomiska situationen ska då inte jämföras (Öster ligger bra mycket bättre till nu än GAIS gjorde då) men det är inte pengarna som gör målen – som vi tydligt kunde se 2007.
När man pratar med folk i gemen från staden får man två frågor. Den ena är: Hur lång tid tar det innan Öster är i eliten igen? Den andra är: Hur kan du fortsätta att lägga ner så mycket tid på det där laget?
Vi tar dem en och en. Hur lång tid? Jag är inte säker på att vi går upp direkt i år, men tämligen säker på att vi åtminstone har en av topplaceringarna. Det man tänker sig sett till liknande lag i samma situation handlar om 2-3 år, så det får bli mitt utgångsbud. Med det sagt ska vi komma ihåg att Öster gått rasande fort genom serier förr. Vi har så mycket kunskap och underlag som de flesta lag till och med på Superettanivån saknar. Och ingen blir väl ledsen – eller orolig – om vi nu skulle vända upp i eliten direkt? Hursomhelst lär vi vara toppfavoriter tills dess att något annat uppenbarar sig…
Den andra
enklare att svara på. Varför ska man lägga ner tid på Öster nu när laget inte ens längre har status som elitlag? Det är väldigt enkelt, egentligen. Vi börjar med att prata lite historia…
enklare att svara på. Varför ska man lägga ner tid på Öster nu när laget inte ens längre har status som elitlag? Det är väldigt enkelt, egentligen. Vi börjar med att prata lite historia…
Men Tobias, gräv inte ner dig där nu igen, det är ju liksom det som sker nu som det handlar om!
Nej jag tycker inte det. Jag har rätt att vara stolt över Östers IF och dess historia. Jag har rätt att minnas alla de matcher som jag sett med laget sedan barnsben. Och jag är de facto riktigt stolt över min hemstad också, som hjälpt till att skapa ett sånt här lag – ett lag som mött alla de stora på alla de stora arenorna, spelat i Europa så sent som 2004 och som varit i högsta serien i Sverige 80% av tiden sedan det gick upp för första gången 1968. Och dessutom spelat där så sent som 2003 och 2006.
Det ska bli askul att åka till Skärhamn och se Öster spela fotboll till sommaren, säger jag och får skratt till svar av mina vänner som inte är lika bitna av rödblått som jag. Tills de inser att jag menar allvar. Då utbyts skratten mot menande leenden. Men vadå, så vadå.
Känner ni att ni inte redan fått svaret på sista frågan så preciserar jag mig ytterligare: Jag fortsätter mitt engagemang i Östers IF för att det är en del av mitt liv. En del av min stad. En del av min historia. Och jag kan absolut inte släppa drömmen om att Öster ska bli ett starkt elitfotbollslag igen. Det kommer jag aldrig att göra. Sådär. Punkt.
Jag hoppas att många av er känner samma sak. Tillsammans kan vi lyckas. Vi bara fortsätter – som en evighetsmaskin – att ösa kärlek över vår rödblå stadsdelsförening med samma namn som ett väderstreck. Deal?
Slutligen – Jag önskar er alla ett Gott Nytt 2008 och vill i slutklämmen även passa på att tacka för all uppmuntran jag fått som webmaster/krönikör på den här hemsidan. Det har sporrat mig att fortsätta, och även att utveckla verksamheten – men mer om den biten lite längre in på nya året.
Det röda står för kärlek, det blåa står för hopp.
Så är det.
//Z
