Krönikor

Strålande tider, härliga tider

Tänk vad hemskt om vi hade tagit kvalplatsen och sen förlorat med 2-0 på Söderstadion. Ångestnivån i detta nu hade då varit uppe i galaktiska nivåer.

   I stället mår man som en prins, framtidstron är stor, forum är livligare än på länge. Jag ger mig tusan på att vi vinner fler än fyra matcher nästa år, att vi tar fler än 19 poäng och att vinnaren av lagets interna skyttekung, vem det än blir, kommer upp i ett mätbart antal mål till skillnad från i år.

   Dessutom sitter jag inne med lösningen på tränarfrågan.

Jag begriper för det mesta ganska lite. Men ibland begriper jag ännu mindre, som t.ex. nu. Borde man inte vara djupt deprimerad efter degraderingen? Borde man inte vänta med att flyta upp till ytan till nån gång efter jul som tidigast?

I stället försvann den evigt gnagande oron redan nån gång när Häcken gjorde 3-0 på Henke ”jag-vill-inte-att-vi-tar-oss-till-Royal-League” Larssons skånska pisselag. Hur kan det vara lagligt att dra de rödblåa färgerna i smutsen på det viset? Vid 3-0 för Häcken var inte längre frågan om vi skulle kunna kvala oss kvar. I stället satt man och undrade var Bunkeflo ligger nånstans. Det har jag för övrigt fortfarande inte rett ut.

Därmed väntade jag att någon skulle vrida på kniven som suttit i buken sedan april, inte som det blev, att samma någon drog ut den med ett ”plopp” och att såret sen läkte på en kvart.

Jag vet inte, men jag tolkar livligheten på forum på att något har hänt med fler än mig. Där finns rätt mycket ilska, men också konstruktivitet, jävlar anamma (och förstås också det vanliga bjäbbet om vem som är den dummaste debattören). Det är kort sagt spännande varje gång. Sedan degraderingen blev klar har jag börjat följa forum flera gånger om dagen igen. Det gjorde jag inte under säsongen; på den tiden man hade kniven i buken. Jag har lite svårt att förklara mitt eget beteende, men kanske om man nu hade ångest inför närmast kommande match, på vilket sätt skulle det bli bättre av att söka sig till andra med samma ångest?

Kniven i buken kommer förstås tillbaka, det vet jag för jag har varit med förr. Men det dröjer till slutet på mars, det vet jag också för jag har varit med förr. Inför nästa säsong har jag bara ett par skarpa råd till klubbledningen:

1) Inbilla er för fan inte att Superettan 2007 är något man springer hem bara för att man tog 19 poäng i allsvenskan året innan.
2) På försäsongen vill jag att vi så gott som uteslutande möter spelförstörande grislag, för det är vad vi sen kommer att stångas mot i serien. Inget skulle göra mig mer orolig än en 2-0-seger över Elfsborg två veckor före premiären.

Frågan om hur klubben bör organisera sig nästa år är ju het på forum. Först tänkte jag passa på den frågan. Jag tycker å ena sidan inte att hela världen måste avgå bara för att ett lag som alla trodde skulle åka ur faktiskt gjorde just det. Å andra sidan sitter jag här i min Sörmlandsskog och kan rimligen inte veta hur saker och ting har skötts vid sidan om planen. Någon på forum kallade Jacobsson ”handlingsförlamad”. Mot det vill jag ändå protestera. Ändrar man taktik lika ofta som jag byter kalsonger är man väl inte handlingsförlamad. Det måste finnas bättre ord i sammanhanget.

Men om nu höga vederbörande kommer fram till att Jacobsson måste bort, då har jag som sagt lösningen. Låt mig ta över. Det är nämligen som så att jag i rent terapeutiskt syfte plockade fram mitt gamla Championship Manager för några veckor sen. Säsong två är just färdigspelad; Öster vann allsvenskan på 69 poäng, vi har 2,9 miljarder kronor i kassan, vi ska strax spöa skiten ur Fulham i andra omgången av Uefacupen, och på plan har vi spelare som Kaka, Ljungberg, Schevtjenko och Anelka; kompletterade med kvartsfigurer som Andreas Isaksson, och Alexander Farnerud. Den ende som är kvar från första säsongen är Johan Svensson som vänsterspringare. Men han får sällan spela, dessutom är han sur över att han bara tjänar 40.000 i månaden när alla andra har mellan en och tre miljoner.

Orsaken till framgångarna är i allt väsentligt hårt arbete och god taktisk och ekonomisk förmåga. Plus att jag har fuskat lite, om jag ska vara ärlig. Jag kom ju på att man kunde ta över ett annat lag parallellt med Öster och göra lite affärer med mig själv. På så sätt lyckades jag få över halva Milan till Värendsvallen. Och så sålde jag Christer Thor till Chelsea för 600 miljoner. Har inte kollat hur det gick för honom där, men han har kontrakt till 2010.

Så nu sätter jag mig framför telefonen och väntar på samtal från Rydén. Och ringer han inte är det okej det med, för jag mår bra. Fast det är ju fan att det skulle behövas en degradering för den sakens skull.