Veckobrev

Konsten att skölja ner stampad spettekaka med blannevann

Jag gick i taket häromdan, jag satt och snackade med en skånska som sa att hon kom från Bjärred och inte hade en aning om vilka bröderna Andersson, Bjärred 1 & Bjärred 2 var. Hur det går ihop vet jag inte, man har ju koll på vilka som kommer från sin hemort, det e helt självklart, även om man egentligen skiter i vilket. Tänker inte såga min hemort bara för att de enda stjärnskotten är jag och en till som drog till en allsvensk klubb, vi e två självgoda snorungar med ambitioner som slår ut varandra – han spelar fotboll och jag krossar honom i en elak artikel, varpå han svarar med att aldrig mer göra intervjuer för min tidning igen. Face the reality, som dr. Phil brukar säga.


Jag tar, som många andra, ut lite av segern i förskott, dvs. ser fram emot allsvenskan trots att sista matchen för superettan ännu inte är spelad. Är nästan säker på att det blir vinst mot Trelleborg i sista matchen, även om den matchen inte smäller särskilt högt. Man ska dessutom akta sig för att säga att Trelleborg inte har en chans, det har hänt förr att lag fått folk att häpna. Något som skulle få mig att häpna vore att se Gais – Landskrona i ett allsvenskt kval, det skulle kännas konstigt om Landskrona föll ner i superettan igen efter fem allsvenska år. Fast det är ju deras bekymmer, nu tar vi en match i taget i vår egen serie

Söker man på SM-guld i fotboll 2004 på msn.se så får man upp en massa artiklar om AIK. Jag trodde att de åkte ur, men jag kanske är ute och cyklar i det blå skåpet igen.