Man börjar snart få slut på superlativ när det gäller Östers lagmoral och kämpaanda! Igår tog rödblått tre lika sköna som viktiga poäng mot ett taggat GAIS. John Pelu satte Östers mål i bortre krysset på en långskott/inlägg på cirka 30 meter, och sämre mål har man onekligen sett… Enda smolket i glädjebägaren var att såväl Fredrik Gustafsson som Markus Jonsson fick utgå på grund av skador, och vi får återkomma med hur allvarliga de är.
EF anordnade resa och trots lite märkligt klent intresse för att åka med till denna supermatch (kan TV ha påverkat?) så var det som vanligt riktigt hyggligt med folk på G:a Ullevis bortasektion. Dessutom hade delar av huvudläktaren också tydliga rödblå sympatier.
Öster ställde upp med följande elva:
Björn Stringheim
Markus Jonsson, Marco DaSilva, Fredrik Bild, Peter Sedunov
Peter Wibrån, Fredrik Gustafson, Daniel Svensson
John Pelu, Pär Cederqvist, Freddy Borg
De grönsvarta startade matchen bäst, och endast tack vare storspel av Stringheim och backlinjen så lyckades vi freda målet under den här perioden. Sen började Öster sakta men säkert äta sig in i matchen. Såväl Freddy Borg som Pelu fick ytor att utmana på kanterna, och jämfört med Åtvidabergsmatchen så handlade det om ett klart fall framåt offensivt. Dessvärre tvingades Fredrik Gustafsson utgå redan efter 19 minuter, och blev då ersatt av Martin Claesson. Claesson gjorde ett bra jobb som vikarie, och efter ytterligare några minuter så gjorde dessutom en viss Pelu mål, och vilket mål sen! Han dribblade av sin back på kanten och drog sedan till med högern varpå bollen gick i en vacker skruvad båge över GAIS målvakt Dime Jankulovski – från 30 meters håll. Jankulovski sov säkerligen inte lika gott som Pelu inatt…
Efter målet hade Öster sin bästa period i matchen och spelade stabilt bakåt och konstruktivt framåt. Med lite mer skärpa i avsluten från bl a Cederqvist och Borg så hade vi kunnat utöka ledningen; även Fredrik Bild hade ett underbart fint direktskott på volley klockrent i ribban. Men halvleken slutade 0-1.
I andra halvlek blev Öster lite försiktigare, och GAIS tilläts ta tag i taktpinnen igen. Men deras spelövertag utnyttjades inte, och kanske var det Östers PC som vaskade fram matchens bästa chans när han grundlurade en av GAIS mittbackar och kom fri med målvakten. Oförklarligt nog försökte han dribbla av målvakten istället för att bara dunka in den, så någon PC blev inte noterad i målprotokollet i afton. Men det gör ju inte så mycket. Värre var ju Markus Jonssons frånfälle, med ca 15 min kvar att spela fick han gå ut med ett ömmande knä och Jacobsson valde att sätta in Tengroth i stället. Några minuter tidigare hade även en trött men bra kämpande Freddy Borg fått lämna in handduken till förmån för John Sallhag.
GAIS avslutade matchen med en märkbar press, fick ett mål av brassen Figureido bortdömt för hands(!) och hade även dem ett klockrent skott i ribban utifrån. Trots detta kändes de ganska tama framåt, eller var det vi som var stabila bakåt? Spelar ingen roll, tre poäng bärgades och nu får GAIS det riktigt svårt att gå förbi oss i serien då 8 poäng skiljer.
Om man ska prata toppar i Öster så kan man inte låta bli att först nämna John Pelu, som går från klarhet till klarhet – match efter match. Det är underbart att se denne tekniske lirare såväl slita hårt offensivt som att kämpa bakåt defensivt. Vilken inställning! Björn Stringheim förtjänar också beröm, och visar just nu prov på ett lugn och en harmoni som jag tidigare aldrig sett honom utstråla. Sen vill jag också särskilt berömma Peter Wibrån och Daniel Svensson som tog mycket bra ansvar på mitten efter att Gustafsson fått lämna planen tidigt. Men ingen spelare föll ur ramen igår, utom möjligen Sedunov som hade en märklig första halvlek där han knappt var rätt i en enda situation. Till vår ryss försvar ska vi dock tillägga att det såg bra mycket bättre ut i andra.
GAIS är laget det alltid är synd om på något sätt, men som även vi vet så får man inga extrapoäng för det. Igår visade man stundtals prov på riktigt bra kompetens, men man känns trots det ojämna och inte alls lika stabila som lag – jämfört med Öster och AIK. Det logiska – och även min förhoppning – vore att de tog kvalplatsen, där de sedan mycket väl kan skrälla mot vilket allsvenskt lag som helst. Vi minns ju till exempel (med glädje) deras kval mot KFF 1999…
Nu gäller bara en sak, och det är fortsatt full fokusering på nästa match, och nästa match endast. Och sen får vi verkligen hoppas att Gustafsson och Jonsson kryar på sig, deras medverkan i resten av serien är mycket viktig.
Som sagt ett – ett stort steg mot Allsvenskan 2006. Men det är ju då som sagt inte klart ännu.
Tills dess – kämpa på, röda blå. En match i taget.
