Fyra timmar före avspark var jag på vippen att bli kvävd till döds av min egen mobiltelefon. Tre timmar före avspark kom jag på hur vi ska göra för att vinna ALLT under resten av säsongen. Två timmar före avspark fastnade jag i en hiss. 10 minuter efter slutsignalen skriver jag det här. Tack Fiskarn. Tack Otto. Tack allihop.
För säkerhets skull tog jag redan i går kväll på mig den blåa borta-t-tröjan att ha att sova i. Och den röda Österkepsen låg på nattduksbordet för omedelbar påtagning sedan jag vaknat. I tröja och med keps på huvet lagade jag vid åttasnåret i morse till en extra kolhydratrik frukost. I dag skulle inget lämnas åt slumpen.
Efter att ha jiddrat lite på EF-forum och skickat SMS till EF-hjältarna på plats, tänkte jag skingra tankarna en stund genom att bläddra i den splitternya mobiltelefonens instruktionsbok. Och det var ju en herrans tur! Närmare döden har jag nog inte varit sedan strax före avspark 26 oktober 2002.
– Stoppa inte mobilbatteriet i munnen.
– Lägg inte batteriet i en mikrovågsugn eller torktumlare.
– Tappa inte och kasta inte mobilen.
Just när jag skulle till att trycka in batteriet så långt ner i halsen som det bara gick, så fick jag av instruktionsboken veta att det kunde vara förenat med livsfara. Nä, jag bara skojar. Jag hade faktiskt inte tryckt in batteriet i vare sig truten eller för den delen röven oavsett vad det hade stått i instruktionsboken om den saken.
Ej heller hade jag före läsandet av nämnda instruktionsbok några planer på att laga fiskgratäng med mobilbatteri i mikron. Och att stoppa batteriet i torktumlaren behövs ju inte om man följer en tidigare instruktion: ”Försök inte att använda telefonen under vatten”.
Men den dummaste instruktionen är nog ändå den att man inte ska tappa sin mobil. Eller det är kanske genialt? Har vägverket nånsin gått ut med instruktionen om att folk inte ska krocka med varandra eller köra av vägen? Det kanske skulle hjälpa? Är det som så att vi håller på och köra ihjäl varandra i hundratal år efter år bara för att ingen har sagt till oss att det ofelbart leder till döden?
Nä, instruktionsboken var så fördummande från början till slut att jag nog hade kastat mobilen i väggen om det inte oturligt nog stått att jag inte skulle göra just det. Vad är det för ufon som gör de där instruktionsböckerna egentligen? Eller är det så enkelt som att instruktionsböcker måste se ut så för att bolagen ska våga sälja nåt på den amerikanska marknaden? I USA stämde ju en kärring McDonalds på miljonbelopp för att kaffet var för varmt. Vänligen observera att vi på McDonalds inte säljer kallt kaffe, borde det förstås ha stått. Och: När ni druckit färdigt ert kaffe bör ni gå ut genom dörren, ej genom fönstret, då detta kan förorsaka skärsår.
Skansen under vatten
På tal om USA så kanske det vore taktiskt riktigt av EF att göra ett diskret närmande. CIA kan ju åstadkomma vad som helst om dom bara ger sig fan på det. Skulle inte East Front ensidigt kunna ta ställning för Irak-invasionen, för att 16-åriga utvecklingsstörda barn sätts i elektriska stolen, för olje-exploatering av alla naturskyddade områden i Alaska och för att halva amerikanska regeringen därmed blir miljardärer genom sina indirekta oljeintressen? Om vi dessutom byter ut vårt röd-blåa tifo mot nåt röd-blå-vitt med lite stars här och stripes där och låter döpa om East Front till West Front (skit i Frölunda) – tror ni inte då att CIA aktivt kunde gå in på vår sida? Om t.ex. Fiskarn eller Otto blir skadad så skulle CIA kunna skjuta av motsvarande nyckelspelare hos alla konkurrenterna. Dom skulle kunna spränga Café Opera i luften nån kväll när Michael Wiehe och Jan Guillou är där, och skylla på Mats Rubarth eller (ännu hellre) Simon Sjöfors. Dom skulle kunna släppa ut så mycket föroreningar i luften att Östersjön stiger och lägger Fredrikskans under vatten (det tycks vara det enda som skulle kunna hindra att vi och FF spelar i samma division nästa år). Med CIA på vår sida skulle vi rent av kunna bli svenska mästare redan i år, det är ju bara att skriva om reglerna för seriesystemet. Lagrell skulle förmodligen ha att välja mellan det och att få ballarna bortskurna. ”If you’re not with us, you’re against us, Mr Lagrell”.
Eller skulle allt detta vara omoraliskt? Inte helt och fullt i Stig Svenssons anda? Nåja, jag har fler idéer:
Hå och hej med farbror Frej
Det är nämligen kanske dags för min gamle far att rycka in igen. Förr om åren var han hejarklacksledare, men det duger han inte till längre, då finge han väl hjärtsnörp efter fem minuter. I stället har han på äldre dar utvecklat andra talanger. T.ex. dövhet. Och nu undrar du hur min fars dövhet kan komma Öster till godo, men då skall du höra vad Farbror Frej med en enkel hörapparat kan göra. Tjo och tjim, fy och tvi, så har vi gjort oss ett spioneri!
Det började med att morsan upptäckte att gubben börjat sitta på verandan i timtal ibland, trots det kyliga vårvädret. Hon anade förstås ugglor i mossen intelligent som hon är. Innan gubben fick sin hörapparat så var det lögn att ens få honom ur sängen, om det inte vankades potater och stekt ägg i köket.
Mor utredde saken och kom fram till att far satt där på verandan och skruvade upp hörapparaten till absolut max, på det att han kunde höra grannarnas gräl på tre sidor. ”Märklig apparat det här” berättade far när jag kollade uppgifterna. ”Det är fortfarande ett helvete att höra vad folk säger till en, men att ratta in det som sägs 100 meter bort funkar hur bra som helst”.
Att gubben sitter och lyssnar av grannarna är ju kul, men inte mycket Öster tjänar på. Däremot om Ola Rydén hyrde in farsan (han är inte dyr, en triss-lott skulle nog räcka), så kunde han stå utanför motståndarnas omklädningsrum och vrida upp sin apparat och sen leverera direkt till Widén om motståndarlagets all planerad taktik och taktiska förändringar i pausen. Hade kanske inte varit så dumt mot Häcken; den matchen var väl ingen direkt taktisk triumf för Öster har jag förstått. Intressant dessutom ur aspekten att motståndarlagets tränare flyttar till Växjö direkt efter säsongen om mina profetior slår in.
Eller så väntar vi med farsan till dess att det krisar till sig ordentligt. I dag såg det ju faktiskt riktigt bra ut under stora delar av andra halvlek. För dig som missade matchen kommer den här i repris, minut för minut:
13 min. Österklacken i närbild för första gången. Mest Skägget.
14 min. Jag får en halv kycklinggryta i knät när jag försöker titta och äta samtidigt.
19 min. Österklacken omnämns av Chris Härenstam.
50 min. Österklacken hörs tydligt.
51 min. 0-1, Andreas Ottosson.
54 min. Österklacken omnämns igen. ”Dom har hörts mest så här långt”.
60 min. Publik 1221. Finns tydligen bara sjuka hockey-viljor där uppe.
72 min. ”Kom igen, Öster, kom igen…”. Klacken regerar.
75 min. Öster hör och lyder. 0-2, Peter Wibrån.
81 min. Ny närbild på Österklacken.
82 min. Österflaggan i bild. Ola P i ljud.
93 min. Österklacken i supernärbild. Matchen slut.
94 min. Laget tackar klacken.
Epilog
I ingressen skvallrade jag om att jag två timmar före matchstart fastnade i en hiss. Det är alldeles sant, men eftersom veckobrevet redan har passerat all anständighetsgräns när det gäller längd (och innehåll), så får vi ta det nästa gång. Då ska jag också berätta om frisörskan och om varför hon är så förbannad på mig. Eller så skriver jag om nåt annat. Man vet aldrig när veckobrevarna är i farte
n.
Avslutningsvis har jag fått in på radarn att alla manliga representanter för släkten Romanov var läderbögar. Men det kan också vara ett illvilligt rykte. Inga ord efter mig.
