Veckobrevets titel har inget med brevets innehåll att göra. Jag hade funderingar på att lägga till även ”kysk kotlett” och ”jysk bäddlager” men ville inte bjuda på någon gratisreklam för vare sig mediasugna Kalmarspelare eller sängvaruhus.
I tioårsåldern var jag vid ett tillfälle med min mor och handlade på Kvantum. Inför hemresan tyckte jag att det kunde vara kul att blunda hela vägen hem för att titta igen först när vi rullade in på garageuppfarten hemma i kvarteret Kvarnhagen på Öster. Då jag visste att min viljestyrka inte skulle vara stark nog tog jag det tuggummi jag hade i munnen, delade det i två delar och satte dessa över ögonlocken. (Observera att detta var en av de mer kloka saker jag gjorde vid denna period av mitt liv.) När vi kom hem var jag nöjd med att ha lyckats att inte titta. Nöjd om man bortser från att jag inte kunde få upp ögonen eftersom det satt tuggummi där. Med saxens hjälp fick vi bort både tuggummi och hela min uppsättning av ögonfransar. De växte i och för sig ut så småningom och blev längre än tidigare. Kroppshår av diverse typ tenderar ju att gå i extra stark kontraattack när man har kapat ner dem totalt, som en Wibrån som fått bita i gräset. Har för mig att vi kollade på ”Herbie i Mexiko” strax efter tuggummidramat. Alltså en film om en bil som kan både se och prata. Och som lever sitt eget liv. (Ungefär som EF Rottnes bil?). Av detta lär man sig att man lär sig av sina misstag. Jag har nämligen inte haft tuggummi på ögonen en enda gång sedan dess.
Det är inte samma gamla Cole & Yorke som försöker gneta kvar Blackburn i Premier League som en gång tog hem Champions League med några andra avarter. Nu är det bara gamla Cole & Yorke, vilket inte är samma. Men det var gott att se Cole dundra in en fin, gammal strut i Fulhams bur i veckan. Ytterligare tre fina kassar av några lagkamrater gav tre viktiga poäng till Lancashirelaget (3-4). På tal om gamla bukar: Visste du att East Front planerade att ha ett korplag igång under 1996? Intresset var dock inte på topp.
På tal om lag på fel plats: Öster har ju stora möjligheter att få deltaga i UEFA-cupen till hösten. Sverige ledde Fair Play-ligan då den senast uppdaterades (vid årsskiftet). Om man fortfarande gör det vid maj månads slut så får Öster en direktplats in i cupen. Gör man det inte så har man fortfarande chans att via lottning få en av två platser i kamp med ungefär 12 andra lag. Med Östers vanliga tur så måste vi alltså sikta in oss på direktplatsen. Genom att åka runt till länderna som ligger efter Sverige på listan (närmast är det England, Norge, Danmark och Spanien) och på ett strukturerat sätt vandalisera i samband med landskamper borde de tappa betydligt i Fair Play-poängskörden. Att kasta in ett rostigt avgassystem i Sociedad eller en EU-moppe i Kongsvinger kan nog göra susen. Där talar vi om Fair Play! (Obs! Ironi! Vi ska inte vandalisera någonting, inte ens Expressens kontor.)
——–nostalgistyckets början——–
Sören Järelöv i Gais, kassettbandspelare till Commodore 64, Dennis Schiller i Italia ´90, Rena Rama Rolf, kanalen Supersport, Kenneth Kennholts nästan Owe Thörnberg-hårda skott, Joel-bitar (”kommer du ihåg när vi var på ett jättekalas?”), glasnost och perestrojka, glassbåt och Vita Hästen, Tommy Svensson i Pontiac Silverdome, Växjö HC, Spårvägens diagonalblåvitrandiga tröja, Dick Lidman, Ankie Baggers autograf utanför JC Växjö, Sport-Johan, ”Lagt kort ligger” med Magnus Härenstam, ”Svarta Plumpen” i Pellefant, Walter Zenga, ”Billan” Westin, Uno Kryss Due, TV-piraterna, Nicklas Skoogs målgest ”döende svanen” i Frölunda-dressen, Förenade Arabemiraten i Italia ´90, Muhrmans i Mjölby, ”Roland Hassel – Botgörarna”
——–nostalgistyckets slut——–
(MATTAN-ångest-varning på följande konstaterande) Min far fick Vattenmätaren Kronblom i födelsedagspresent. Nästan lika upphetsande som mycket SKIT idag-trådens sävliga jakt på Nybro Open-tråden. Vanställdhetsombudsmannen (VO) dömer ut Vattenmätaren Kronblom totalt: ”Mycket sjukt”. VO poängterar fortsättningsvis att en vattenmätare enligt ny forskning ska bestå av 50 % vatten och 50 % mätare.
Tänk om man kommit till världen för 50 år sedan. 1954. Då hade man debuterat på Vallen när Öster år efter år kämpade i kval för att ta sig upp i högsta serien för första gången. Som trettonåring kunde man tillsammans med 26 404 Vallenbesökare se ”Sotar´n” Perssons bredsida i det lyckade kvalet mot Brage. Som fjortonåring fick man se di röe jävlarna sopa hem det första guldet. Som feststinn tjugofyraåring-tjugoåttaåring kunde man se Öster bli svenska mästare ytterligare tre gånger. Som lönnfet och underbetald föttifemåring kunde man se Per-Magnus Sandahl stänka in den viktiga 2-0:an på Nösnäsvallen. Skulle man ha en tidsmaskin vore det väl rätt givet att ta sig tillbaka till dessa gyllene dagar. Eller till Kvarnhagen på Öster i Växjö (och därefter Staglaberget) klockan 10 den 20:e april 1930 när vår kära förening bildades av ett (änga)gäng smågossar. Med eller utan tidsmaskin ska vi fira 74-årsjubileet av detta på tisdag.
Men först låter vi säsongen börja. Inte sedan 1989 har vi gått obesegrade genom en serie men nu är det dags. Vi börjar med att frisera Häcken lagom mycket med en blandning av grova bensaxar och finkänsliga kapningar.
Håll tätt framåt – full fart bakåt!
