Artiklar vi minns: Vilse i Bremen

I den allra första av den gamla skåpmat som ersätter den här veckans veckobrev får vi återstifta bekantskapen med en klassisk resa i EF-kretsar, nämligen den som 8 st ynglingar företog sig en vacker junidag 1997 när Werder Bremen tog emot Öster i Intertotocupen. Texten är skriven av Mattias Kurtz, och innefattar en hel del gamla EF-profiler.


Vilse i Bremen

Den här resan skedde på den gamla goda tiden när Öster fortfarande spelade med dem stora lagen ute i Europa…

Öster hade nått en tillräckligt bra plats i allsvenskan för att få spela i den mindre attraktiva intertotocupen för lag från hela Europa. Öster började spela hemma mot ungerska Vasas, förlust med 1-4. Men det var inget som hindrade oss galningar att åka utomlands för att se på vårt favorit lag, Öster. I den andra gruppspelsmatchen skulle vi ställas mot det tyska storlaget Werder Bremen en lördag. Det lockade att åka ner för att dricka öl… ursäkta, kolla på fotboll. =o)

Det var åtta trogna East Frontare samt en reporter som samlats på parkeringen utanför vår ”öststats-arena”. Alla var spända av förväntat på vad som skulle komma. Ju längre färden gick desto mer steg stämningen i både bilen och minibussen. Alla var på topphumör, det är ju inte var dag som man hade möjlighet att se Öster spela en viktig match utomlands. Vi tog oss ner genom Danmark, nästan utan problem. Det enda lilla missödet som hände var att chaufför Sundeby i bilen fick syn på en McDonalds-skylt. Detta verkar inte vara så farligt, men då avtagsvägen upp till burgarna var ca 5-10 meter framför bilen och hastigheten låg en bit över 100 samt att han låg i ytterfilen på motorvägen gjode att vi fick lite problem. Sundeby som var hungrig gjorde en 90 graders sväng på motorvägen, som inte ens Lill-lövis skulle klara av. Detta var för mycket för en normalchaufför, varpå vi andra fortsatte rakt fram. Efter en timmes fotbollsspel i ösregnet så dök äntligen bilen med mätta passagerare upp.

Färden fortsatte ner genom Danmark. Det började bli mörkt ute när vi väl kom ner till färjelägret mellan Rödby och Puttgarden. Det var många trötta huvuden när vi steg på färjan, men efter ett tag så var dem inte så trötta längre. Alla som var med från Växjö stod o sjöng Österramsor hela resan över havet, och detta kunde inte undgå någon. Hulliganer som vi är så var det ingen som vågade säga till oss att vara tysta, eller så kanske det var så att dem njöt av våra medryckande ramsor ??

När vi väl kom ner till den tyska gränsen var det ett problem, Ola P, (vem annars) som inte hade nåt pass med sig. Men genom att vifta med våra färgglada Österhalsdukar smälte t.o.m den annars så hårda passkontrollanten och ville bli medlem i EF och gemenskapen innan han släppte förbi oss alla. Efter detta så sökte vi oss till Lübeck för att dricka lite öl och dansa i ösregnet. Man somnade ganska lätt i den trånga minibussen efter en livad, men rolig bussfärd hela dagen. Tidigt på lördagsmorgonen så var det dags att starta dagen med lite fotbollsspel på rastplatsen där vi övernattat. Vi tog oss sedan in till Hamburg för att checka att allt stod rätt till på ”Reeperbahn”, vilket det givetvis gjorde.

Efter att spanat på lite tyska tjejer fortsatte vi till Bremen. Då det var några timmar tills matchen började tänkte vi att det var dags att köpa in ett litet sortiment man kunde ha med sig hem. Det var inte lätt att hitta en prisvärd affär i Bremen, men efter lite bilande så kom vi fram till huvudgatan i Bremen där det låg en lågprisbutik. Problemet var att det inte fanns någon parkering. Men detta löste chaufförerna med att parkera mitt på ett övergångsställe där spårvagnarna gick med tanke på att det inte skulle dyka upp någon sådan. Men då dem inte räknat med att Ola P var med och skulle handla så dök spårvagnen upp, den stannade och fick smygköra förbi minibussen.Det var precis att den kom förbi, man skulle inte ens kunna klämma in ett finger mellan dem båda fordonen, så tätt var det.

När vi alla samlats märkte vi att det var nåt som saknades, Johan Sundeby. Som tur var hade han en bil, och då kunde det väl inte vara så svårt att hitta honom ?? Vi körde runt o runt o letade, men hittade inte honom någonstans. Efter en stund bestämde vi oss för att köra ner till Weserstadion och vänta där. Efter någon timme dök en stor person i en Volvo upp, han hade kört och cirkulerat på Bremens huvudgata hela tiden. Efter detta har han fått många smeknamn och pikar.

Utanför stadion fanns fullt med folk flera timmar innan matchen, dem flesta var uppklädda i Werder Bremens gröna och vita färger. Vi pratade med många tyskar (vi försökte iaf) som tyckte det var trevligt att vi hade kommit ner för att stödja vårt lag. Men för oss muppar är det ju en självklarhet. Väl inne på våran enorma sektion dök ett par tågluffande Östersupportrar upp, samt en hel del tyska Österfans. Detta gjorde att vi under matchen kunde höras betydligt bättre än Bremenklacken, iaf när dem var tysta. =o)

Matchen då ?? Jovisst gick det som vanligt – förlust, men det var knappt. Österlaget gjorde en heroisk insatts och borde fått med sig en pinne från matchen iaf. Bremen vann slutligen med 2-1 efter en feldömd straff, men det var ändå bara glada miner bland oss härdade förlorare. Hemfärden gick utan incidenter, det enda som är värt att nämnas är att man kan bli väldigt hungrig efter en lång resa, fråga Sundeby. Mannen åt nästan tre hamburgetallrikar när vi kom tillbaka till Sverige. Detta var en resa man aldrig kommer glömma, den roligaste resan jag gjort med EF, än så länge. Men det dyker säkert upp fler crazy-resor i framtiden, för som sagt, ”vi ska åka till Milano och äta spagetti”…

//Mattias Kurtz

Publicerad i Nyheter
Arkiv
%d bloggare gillar detta: