Inför dagens viktiga match mot Örgryte så är optimismen större än på länge i Österlägret. Skadeläget lättar undan för undan, och det syntes redan i matchen mot Hammarby på Söderstadion att konkurrensen om en plats i startelvan för närvarande är knivskarp.
Dagens motståndare Örgryte IS är svåranalyserade i år. Till exempel gjorde man ingen speciellt bra match borta mot Sundsvall senast, men vann ändå med 0-1. Resultaten i de tidigare omgångarna är minst sagt varierande, och skvallrar om att man kanske får det lite tuffare i år än vad som var tanken från början. Man har precis som Öster bl a haft missflyt med skador på fel spelare. Bland annat så har den meriterade yttern Jeffrey Aubynn varit borta stora delar av säsongen, och det har varit kännbart för Örgryte. Kanske har också förlusten av Magnus Källander, en spelare som kunde avgöra en s k grismatch, inneburit problem.
Det var länge sedan jag rabblade spelsystem, och med anledning av Östers 4-5-1 uppställning på Söderstadion kan det vara läge att ta upp detta igen. Under de senaste åren har Schenka visat att han gärna testar en ny uppställning, speciellt i en negativ trend. Mot Hammarby var det lyckosamt, det fanns gott om spelare offensivt och defensivt i mittfältet även om det fortfarande är lite märkligt att det stundtals är några meters glapp mellan försvar och mittfält. Jag tycker fortfarande vi kan jobba mer på den biten; när vi är tillbakapressade hamnar mittfältet i knäna på backlinjen, och när vi för spelet lämnar vi ofta lite för stora luckor ner till backlinjen vilket gör oss sårbara för kontringar(Elfsborgs 2-1 mål är det senaste exemplet på detta). En rutinerad mittfältare som dirigerar killarna är givetvis ett bra sätt att lösa det på, men nu har jag tjatat om Wibbes kommande betydelse så mycket att jag helt sonika inte nämner det mer…
Vi fortsätter med spelsystemet istället. Ottosson skulle enligt uppgift vara ensam forward i det 4-5-1 som vi spelade mot Hammarby, men det var inte hela sanningen. Hans uppgift var säkerligen inte att löpa i djupled, utan snarare att vara bollmottagare och sedan fördela bollarna vidare till stormande yttermittfältare. Lite som traditionell 4-3-3 alltså, bollmottagaren (Ottosson) får boll från mittfältet, fördelar den ut mot någon kant, laget flyttar upp. Eftersom vi har många bra kantspringare(och dessutom Danne P på gång tillbaka) så undrar säkerligen många om vi inte utnyttjar dem bättre i ett 4-3-3/offensivt 4-5-1 system. Kanske är det så.
Jag utgår ifrån att vi får se en liknande uppställning mot Örgryte som den mot Hammarby, dock är ju Tommy Lundström avstängd. Björn Stringheim är ju numera självskriven. Därför kan vi nog konstatera försvaret/backlinjen:
Stringen
Macke J, Thor, Bild, Putte K
Sen har vi mittfältet. Det ryktas om Daniel de Stefano från start, och jag tycker att hans inhopp på Söderstadion isåfall motiverar detta väl. Daniel är en speedkula som dessutom har speluppfattning, och jag tror att vi fortfarande kan plocka ut mer ur denne ”evigt lovande” spelare. De självskrivna spelarna är Atiba och Johan Svensson. Jag chansar väl lite(hoppas också) och drar till med:
Johan S, Steff, Atiba, Mattsson, Thomasson
Och då blir det väl bara Ottosson kvar. Många gnäller på Ottosson och menar på att han är för seg för allsvenskan. Om man sätter likhetstecken mellan en bollmottagande forward och en djupledslöpande forward så kan det vara fallet, för Ottosson är inte en djupledslöpande forward. Han är en bollmottagare av hög klass, och jag har en känsla av att första målet i årets allsvenska kommer snart. I en 4-5-1 tycker inte jag att den ensamma forwarden skall vara djupledslöpande, utan de flesta löpningarna skall komma på kanterna. Sen har vi egentligen inga alternativ, Hamzo är småskadad och måste vila och även om Axelsson så smått börjat imponera i B-laget nu efter en tung period så kan det högst bli tal om en bänkplats.
Otto
Var på plats nu och stötta grabbarna! Ikväll skall hela Värendsvallen sjunga…
