Veckobrev

Varför jag hatar mitt jobb.

Fick 7000 kronor för lite i löneutbetalning i fredags. Känns ungefär som att förlora med 5 – 1 mot Örebro. Eller för den delen att genomlida ett träningspass med Alexander Gitselov efter en förlust.


Tycker att mitt företag, som gärna vill profilera sig som ett av de bättre it-konsultbolagen här i Sverige, borde ha lite bättre koll på grejerna. Ringer upprört ansvarig person, får som svar att det är löneprogrammets fel. Aha, men det borde ju vara lätt fixat, vi är ju typ konsulter hela bunten. Nja, säger hon, för det är en hon, det är det alltid när man skall klaga, nja det är ju inte vårt program. Då exploderar jag i min ände. Vi säljer för guds skull löneprogram till hela världen, varför inte använda DET? Nja, börjar hon lite tvekande, varvid jag lägger på luren. Använda något annat företags löneprogram när vi själva utvecklar dylikt, vilka stollar det finns här i världen. Det är ju som om personalen på McDonalds skulle uppmanas att äta på Burger King på lunchrasten. Vilket i och för sig vore en god gärning. Senare plingar det dock till i mailboxen, ”Vi lyckades reda upp situationen, pengarna kommer som ett brev på posten”. Så bra då, posten som går så dåligt. Kommer inte de pengarna fram, vet jag i alla fall vilken kvartalsrapport som har förbättrats ett snäpp.

Egentligen tänkte jag skriva om Kaspars Gorkss, denna yviga lett med Växjös enda hockeyfrilla. En stor idol för mig. Jag tänkte försöka knyta ihop honom med Max Lundgrens Åshöjdensböcker på något fiffigt sätt. Men PRESSTOP!!!!!!!!!
HAN kommer. Legenden. Frälsaren. Tvåvägsspelaren. Tysken. Vattenvandraren. Guden. Peter Wibrån. Eller, om man skall försöka följa P. Hansens förvirrade tankegångar, Weter Pibrån. Efter en förnedrande 5 – 1 förlust är han, om möjligt, än mer efterlängtad. Själv är jag precis hemkommen från en förnedrande 8 – 0 förlust i lingonserien, så jag anser mig vara expert inom området att sakna en Wibbe. Nu var det inte min mediokra karriär vi skulle prata om, även om den innehåller en hel del höjdpunkter. T ex. när jag var betalt proffs i tre dagar, men det får vänta till en annan gång. På mitt jobb är de inte bara urusla på att betala ut rätt lön, de är även rätt ointresserade av sport. När jag läste nyheten om Peter jublades det högt och tydligt från mitt lilla bås. Mina arbetskamrater, som är rätt luttrade, skrek unisont HÅLL KÄFTEN. Men Peter kommer, sa jag förtvivlat. De förstod ingenting. De bryr sig inte ett smack om Öster. Öster är för dem en stadsdel, på sin höjd ett väderstreck. De ser Värendsvallen som en stor betongklump där det någonstans finns en restaurang som man kanske kan käka på. Ni skulle ha hört dem när Djurgården var på besök, det vart rätt svårt för mina kollegor att komma ifrån jobbet om man säger så. Men Djurgården är ju här, försökte jag, med Kim och co. Kim who? Kim Basinger är den enda Kim de känner till. Känner dock en viss skadeglädje över det. Men att inte känna till Peter Wibrån, det finns liksom inte. 6 juli springer han ut för att möta Halmstad, på självaste Esaias namnsdag. Självklart kommer det att beläggas en söndagsutflykt för att beskåda miraklet. Då vänder det, då är det bara en tidsfråga innan vår första femetta kommer. Då kommer även jag utbrista ”Kim who?”.

Med Wibbe mot toppen.

Sista ordet:
Dåligt omen har dykt upp på den rödblå himlen. Min dator gillar inte ordet Peter Wibrån i ovanstående text. ”Meningen tycks inte ha något verb” skriker den glatt. Jag tycker att namnet Peter Wibrån fullständigt sprutar verb. Springer, motiverar, inspirerar, skjuter, passar, [fyll i valfritt verb].

Enköping är på väg att göra en bragd. Åka ut med buller och brak utan att ha Lasse ”Degradering” J. i laget. Rykten säger dock att man är på väg att köpa loss honom från Kalmar FF för att ”då åker vi i alla fall ut på ett hedersamt sätt”.

Kalmar FF är på väg att göra en bragd! Kanske, kanske klarar de sig kvar i år med Lasse i laget.

Läser i dagens Kvällsposten, ”Mittfältaren Alexandersson (Niclas) värderas till en halv miljon pund och West Bromwich manager”. Kan ju vara något för Enköping vars tränare får sparken om exakt 6 omgångar. Förhoppningsvis har någon talat om detta för West Bromwichs manager.

Läser med förskräckelse att Scarlet Knight snart skall lägga av. Skall väl bli avelshingst förmodligen. Vore något att fundera på när jag skall bli pensionär. Skämt åsido, eftersom Scarlet är hemmahörande i Enköping borde väl han kunna bli ett finfint nyförvärv för fotbollslaget. Denna underbara klubb för alla föredettingar.

Lite saknar jag dock Simon Sjöfors dueller med EF-klacken.

Tills sist, till alla gnällspikar som upprört reagerar på att EF-klacken inte hörs. Jag säger bara.
Svälj hubbabubbat, öppna käften och kom in i matchen.

För att undvika missförstånd, stämningar och gud vet vad; allt ovanför är påhittat och uteslutande taget från min förvirrade fantasi. All likhet när det gäller klubbnamn, personnamn o dyl. är bara slumpen. För vem skulle komma på tanken att döpa sitt lag till Kalmar FF t.ex. Den gubben/tanten är nog inte född än.

EF Rottne